Aftonbladet – 25 augusti 1856, sida 3

du kan ej längre qvarstanna vid detta fördömda hof, der tusentals snaror äro utlagda för dina fötter ! Det är sant i Hafva vi väl någon aning om hvilka elän-diga intriger Qessa djeflar uttänkt till din un-dergång 2... Kunna vi väl döma om, hvilka: svarta planer de redan satt i verket?... Ack: nej, msn mäste vsra begåfvad med deras sjä-lar för att giesa till deras ränkor... Jag konn hit förskräckt, förtviflad, jag ville varna dig... Åh, jag darrar äunu när jag tänker på alla de faror, som dagligen hotat dig .. min Gud, hur har det varit möjligt att lefva med dylika qval inom sig!... Gabriella, en kyss... en kyss för att bevisa mig att dessa vilddjur ej hunnit förvandla dig till ett spöke. Var lugr, min Esperance, de hafva hidilla ej lyckats! svarads Gabriella glädtigt. Dock har jag sjelf mången gång fruktat att slutligen falla ett offer för någon af dessa. afskyvärda komplotter, som dagligen spr,nnits omkring mig, och endast tanken på; dig, min trogne vän, har kunnat uppehålla mig under alla de avåra strider jag nödgr.te utkämpa... Ser du, min högt älskade, ja.g hade vetskap om dina förslager, och jag fogade dem till misa egna... En röst hviskade alltjemt i min själ, att ju mera du aflärsenade dig, ju närmare skulle vår föreming Vara, och min tro derpå gick så lfngt att jag nästan med glädje sig tillredelserna till din afresa.,. Jag upprepade I för mig sjelf, att jag alltid skulle hinna återI kalla ig, och att du snart zog skulie bifva min — min emem!... Ack, hvad jag är lyeslig öfver att jag bade rätt!... Men jag vill ej mera förlora den lycka, som Gud skänkt mig... jag vill ej mera skiljas ifrån dig, Esperance, ty Jag känner att man utar barmhertighet skulle mörda raig, så vida du ej förde mig härifrån. (Ferts.)