kan ej namngifva de faror, hvilka hota mig. . Nåväl, jag är lyckligare än ni... jag vet allt, och jag skall utan omsvep och utan tvekan berätta er hvad det är, som i så hög grad upprör och förskräcker er... Ack, jag darrade ett ögonblick af fruktan för att ni ej skulle komma hit... ni, så granlaga och omtänksam, ni, som hvarken är konung eller riddare och som ändå i ert lillfinger innesluter mera ridderlighet än hela verldens krönta ridderskap ... Men låtom oss ej förvilla 083, vägen är lång... Hör på! Espårance gjordeen rörelse, hvilken uttryckte den spända uppmärksamhet, hvarmed han lyssnade till hennes tal. Den fiende, som förfårar er; fortfor Gar briella och lutade sig ömt emot den unge mannen, hvars kinder betäcktes af en mörkröd rodnad vid denna smekande. förtrolighet, denne fruktansvärde fiende, det är fröken Henriette de Balzac dEntragues..-.. det är hon, som hotar min framtid... det är hon, som har sina förslager på konungen :-.det är hon, som vill rödja mig ur vägen: Säg, Esperance, har jag ej klädt edra tankar i ord? Och i Gabriellas ögon blixtrade ett medlidsamt förakt. frukta all Ja ja, hertiginna, jag besvär er, frukta allt af denna. äfely värda nn för hvilken ingenting är heligt... Tro mig, hon närmar sig med säkra steg sitt utstakade mäl. Hon har redan uppnått det, E-påra ce, svarade Gabriella, och ett hånfullt leende lekt2 kring hennes läppar. För tre dagar, eller rättare sagdt för tre nätter sedan, hedrade konungen hepne med gtt besök och hon honom med sin bevågenhet... Ni ryser, Ispåranee, ni bleknar, åb, se på mig... jag skrattar af medömkan . .. Ja, hedern var verklifa ömsesidig ... man kan i sanning icke ete sig lojalare än dessa begge höga perso