Aftonbladet – 23 augusti 1856, sida 2

LITTERATUR. Berättelser ur Svenska historien. Tjugondeförsta delen: Karl den toljftes historia. Första häftet. Till ungdomens tjenst utgifven af And. Fryzell. Stockh., Hjerta 1856, 368 sid. 8:0). Fryxells historiska verk, som fortgätt under sin gamla titel af Berättelser till. ungdomens tjenst,, medan det dock alltmera antagit karakteren af ett arbete, grundadt på sjelfständiga och vidlyftiga historiska forskningar, har fått ett ökadt intresse, allt eftersom framställningen hunnit till tidehvarf och förhållanden, med hvilka den egentliga historiska forskningen först nyligen börjat befatta sig. Den nu började utförliga framställningen af Karl den tol.tes historia är så mycket mera egnad att väcka uppmärksamhet hos hela den bildade allmänheten, som en verklig och omfattande historisk skildring af fäderneslandets öden och inre förhållanden under den store krigarekonungens tid hittills-bhelt och hållet saknats. Bland de källor, författaren för sin framställning begagnat, intaga, vid sidan af riksarkivets acta historica, främmande sändebuds (isynnerhet franske ministerns) berättelser till sina hof främI mmet. Liksom prof. Carlson för sin Karl sta eg historia, så har äfven prof. Fryxell den tions. öfver Karl den tolfte vunnit den för sin bistörm Agifna, men icke förr af sveni senare tider Me. Isen attiutrikes mini ERE ministåskar begagriäde tillåte 7 ministerråpport rens arkiv i Paris genomga . ade de Flernä; . : sa sistHuru intr -ssanta och upplysa. -.q k i all sämda källor än må vara, måste ov a h mänhet begagnas med urskilning och krn,. 2? i tvetydiga fall ej alltför stort vitsord åt ex lemnas, isynnerhet hvad angår framställningar om inre svenska förhållanden och omdömen om särskilta framstiende personligheter, deras syften och karakter, då man vet, huru svårt främlingar ha attsätta sig in 1 vära förhållanden, och huru ofta enskilt ovilja äfven kunnat leda de skickligaste och finaste diplomatiska pennor. Stilen är, såsora i br Fryxells föregående berättelser, ledig, angenäm, och framställningen i hög grad underhållande. — Särskilt anmärker man äfven aln.:d med nöje den fullkomliga följdriktighet i sta Ding, hvarutinnan förf. måhända står främst blan. 1 svenska skriftställare, och den renhet i språkliy t hänseende, det undvikande af alla obehöfliga utländska ord, som man här finner. Visserlig.n Rs sig några af de svenska ersättningsord, sörf. begagnar, till en början litet besynnerligt ut; så t. ex. då det heter, att Magnus Stenbock blef utnämd till borghöfding i Krakau, i stället för kommendant, eller då det säges att Frankrike Jofvade Sverge underhållsmedel, i stället för subsidier, men det kostar mindre möda för de bildade att vänja sitt öra vid dessa inhemska ord, än för den stora olärda menigheten att vänja sig vid främlingarne, och det är just i sin ordning, att män, som ega större anseende i lärdom och vitterhet, och som fullkomligt lugnt kunna sätta sig öfver det fåkunniga grinet, upptaga dylika inbemska ord till begagnande; det är endast derigenom som de efterhand kunna vinna burskap och häfd. Detta till omfånget ganska ansenliga häfte omfattar skildringen af Karl den tolftes ungdomsoch fredsår, hans första krigsår samt afsättningfejden mot konung August. Teckningen af konung Karls ynglingaår, hans myndighetsförklaring, hans regering och tidsfördrif under fredsåren, lemnar ett klart intyg om det olycksaliga och förderfliga inflytande, som den ärfda envåldsmakten och en redan i tidig ålder uppnådd fullkomlig sjelfrådighet måste utöfva äfven på de ädlaste naturer. Hvilken i alla hänseenden stor regent skulle icke Karl den tolfte kunnat bli, om hans. fader fått lefva ännu ett tiotal af år eller om. icke hans omgifning gjort allt för att hos honom inprägla och utveckla envåldsgrundsatserna, hvilka, ytterligare stärkta genom det kryperi, hvarmed han möttes både af råd och ständer vid frågan om hans myndighetsförklaring, alstrade denna sjelfrådighet och misstänksamhet, som utgjorde hans största fel och som i viss mån fördunklade eller ledde på afvägar hans öfriga stora och herrliga egenI skaper, hans oegennytta, hans rättvisa, hans aldrig svigtande mod och förtröstan, hans stora skarpsinnighet o. s. v. Man har i Danmark ett ordstäf som säger: all vår förtret kommer från Holstein. Mar I skulle nästan vara färdig att, med blicken fäIstad på den tidens händelser, begagna samma uttryck för Sverges räkning. Svenska konur. gahusets slägtskapsförbindelser med HolsteinGottorpska huset ha i väsentlig mån bidragit till att inleda Sverge och Danmark i de krig sinsemellan, i hvilka de ofta uttömt de krafter, som bättre behöft riktas åt andra håll. Det var den i alla hänseenden dålige hertig Fredrik af Holstein, Karls syskonbarn, som genom de vilda upptåg, till hvilka han gaf upprinnelse och hvilka blifvit kända under namn af det gottorpska raseriet, gaf fart och utveckling åt hejdlösheten i Karls :ynne och genom den ifver, hvarmed han framgent uppmuntrade Karl till allsköns öfverdåd och äfventyrligheter , gifvit skäl till den rättvisa misstanken, att han önskade föranleda någon olycka, som kunde drabba Karls lif och bana hertigen väg till svenska tronen; det var han som genom sin snikenhet bidrog att i betydlig mån tömma den skattkammare Karl den elfte efterlemnat, som genom traktatsbrott retade danske konungen till krig mot sig och derigenom lockade Karl den tolfte in uti ett alldeles onödigt krig med Danmark; som derefter fortfarande kittlade hans ärelystnad och från början bidrog att utveckla och stadga det olyckliga beslut han efter sina segrar i Estland och Liffland fattade, att framför allting annat företaga sig att afsätta konung August i Polen. Detta hårdnackade beslut, som ingenting förmåd :e ändra, innebar fröet till alla de kommande olyckorna för Sverge och till den utveckling, som ryska makten sedan dess vunnit, och det kan väl förefalla den lugne politiske eller militäre kritikern halfannat århundrade senare såsom rentaf en galenskap; men detta beslut var djupt grundadt i. och beroende af Karls karakter, det sammanTRI örn SP ST TG