Aftonbladet – 22 augusti 1856, sida 3

fragues är ensam. Den ena af desta begge rivaler förbereder i detta ögonblick åt den andra et farligt angrepp... Men hvilken skall deri blifva den slägne?... Jagl... och huru som helst, skall jag alltid framkalla åtlöje, jag må nu taga parti mot Gabriella, eller mot Henriette! ... Under hela denna scen talade Zamet oupphörligt med sina grannar, utan att ändå en enda minut förlora monarken ur sigte. Denna florentinarens vaksamhet var fullt värdig en dylik mästare, och hans skickliga öga förstod att endast vid passande tillfälle möta konungens. Henrik, som ej var mindre slug, betraktade äfven alla och sysselsatte sig med allt, uppmärksamt sökande på hvarje ansigte någonting som kunde bekräfta hans misstankar. Måltiden räckte i den stackars plågade konungens tycke mycket länge, men ändå upptäckte han ingenting, utan beslöt att vidblifva sin första id. Biljetten kom mer än sannolikt från någon af de begge qvinnorna... Kanske hade den ej något värde, och kanske förkunnade den nog mycket för att förtjena en allvarsam undersökning... men huru få reda härpå? Henrik kände dessutom allt för väl det löjliga sken, som skulle falla på honom, ifall han toge något afgörande steg, hvarföre han beslöt att i hvilken. händelse som helst iakttaga en fullkomlig yttre orörlighet. Emellertid hindrade honom hans lifliga och af allt motstånd retade själ från att öfverlemna en dylik varning åt glömska och förakt, utan han beslöt, att förr eller senare taga reda på hvad denna hemlighet egentligen betydde. Tvenne medel att upptäcka sanningen gåfvos för honom, det var: att göra de begge frånvarande damerna ett besök. En visit hos hertiginnan skulle icke förundra någon, dessutom hade han ju redan förut sagt sig vilja besöka henne. Ett besök hos Henriette dEntragues skulle deremot väcka mycket både buller och skandal, och Gabriella skulle ganska säkert aldrig förlåta honom ett sådant steg — ej heller kunde ett dylikt besök gagna honom till någonting, ty när öfverraskar man väl hos en Tr den, som hon vill dölja, i synnerhet å hon möjligtvis kan tro sig misstänkt; ock