Aftonbladet – 22 augusti 1856, sida 3

Så der mot aftonen -skall hon väl vara hos dig Jag vill då genast lemna Fontainebleau, sire, för att kunna ordna om allt, så att ej hertiginnan må få för många skäl att klaga öfver min ödmjuka gästfrihet. Farväl då, kamrat... J hafven väl myeket enningar på er i afton, mina herrara, fortsatte ängen med ett mera melankoliskt än skämtsamt leende, ty helt ofrivilligt kom han att tänka på det ordspråk, som lofvar den i kärlek -olyeklige god-tur i spel. Åh! se der har jag nu min gardist fullkomligt vakenv, tillade Henrik, och lät alla de andra passera förbi sig. Fortsätten vägen, mina herrar, jag vill endast trösta den här stackars gossen för den lilla förseelsen, som han nyss gjorde sig skyldig till... Gån på... jag skall strax komma efter. Med dessa ord närmade han sig Pontis. Den store konungen och gardisten voro ensamme midt på galleriets golf. En på afstånd stående page höll en kandelaber i sin hand, men. hvarken han eller någon annan kunde höra ett enda af Henriks ord. Monarken talade helt sakta med gardisten, hvars kloka ögon uttryckte mera tillgifvenhet än öfverraskning. Har du förstått mig ? frågade Henrik. Fullkomligt., Och du tror dig kunna lyckas ?x Jag ansvarar derför. Kom ihåg, vaksam som en hund, stum som en fisk l :Var lugn, sire.n sMen om man sätter sig till motvärn och försöker att undkomma dig, så är du icke stark 2 Det är ingenting att lita på, jag är vid dåligt bumör., rVar försigtig! Se här en nyckel, som du nödvändigt behöfver. :..Den öppnar slottets alla lås... Skynda dig nu, jag går inte och lägger mig förr, än du berättat mig huru din beskickning utfallit. Dermed lade monarken en nyckel i Pontis hand och gick bastigtin i sitt kabinett, hvarest han,enligt utseendet, helt munter och glad satte sig till ett spelbord. Slut på nionde del.