Aftonbladet – 22 augusti 1856, sida 3

att förråda sig, eftersom han redan före läsningen af brefvet sagt sig vilja besöka heruginnan, för att efterhöra hennes helsotillstånd. Han beslöt äfven att låtsa glömma fröken JEatragues-och hennes vid Bas Breaa erhållna blånader; säker att denna skenbara likgiltighet nog skulle missleda spionerna, i fall några sådana verkligen suto vid hans bord. Förtjust öfver att ändtligen hafva funnit ett medel, som på en gång räddade hans egen, hans-tillkommande: gemels -och shans nya älskarimnas värdighet; uppbjöd han: nu-hela sin fö måga. för att finna en passande medbjelpares . Man steg nu ifrån bordet, och stödd mot den tappre Crillons arm, ämnade det oroade monarken berätta denne trogne vän sina obehag och tillika anförtrohonom ledningen af hela öfverraskningsplanen, då hah vid närmate eftersinnande insåg att ett dylikt uppdrag-vore: vida under denne. utmärkte mans värdighet, och dertill fordrade mera vighet och slughet än sant, hjeltemol. Crillon skulle ha varit för hårdbändt och för litet listig;.det som vid detta tillfälle behöfdes, var ett förslaget hufvud, en beslutsam karakter och en stark arm, — men huru finra en okänd och mera obetydlig person, som :egde alla dessa egenskaper? .Köhungens blickar föllo vid denna tanke händelsevis: på: Pontis. hvilken denna-gång med rak rygg och blixtrande ögon gjorde sin militäriska helsning; när monarken passerade galleriet fur att gå in issina rum. Den eld, som 7lågade 1 garlistens mörka ögon, sade monarken, bättre än ord; att han funnit sin man. j Vi skola nu spela, mina herrars, utropade Henrik, vänd till-sina gäster, soch låta de sjuka damerna fi sofva i to. . Framför derföre, min. helsnings till eder-mor och syster, dAuvergne; jag -hoppas att deras. fall. ej skall efterlemna några obehagliga följder för morgöndagen. God natt, herr dEntragues. Jag bryr mig icke heller om att störa hertiginnan, som i morgon bittida ämnar. sig till Paris, för att der i all stillhet fira påskhögtiden. Huru dags får jag den äran att vänta fru årtiginnand, frågade Zaraet: