Aftonbladet – 22 augusti 1856, sida 2

önskar draga sig tillbaka till sina rum... Ehuru mycket denna nyhet smärtar mig, äro bertiginnans önskningar befallningar för oss alla. Gå derföre, Beringhen, och underrätta henne, att jag genast efter supåns slutvill besöka henne, för att förklara henne mitt varma deltagande i allt hvad som henne vidkommer. Hvar och en af de närvarande skyndade derefter att omringa bubäraren, under begäran att han äfven måtte framföra deras underdåniga vördnadsbetygelser till den sjuka hertiginnan. Under det sorl, som alla dessa till kammartjenaren framförda helsningarne framkallade, gick Henrik otåligt af och an framför spiseln, sakta mumlande: Se så, nu börja pinohistorierna igen... men det sker mig rätt... Henriette vill inte supera med Gabriella, och Gabriella vägrar att sätta sig vid samma bord som fröken dEntragues ... Henriette har naturligtvis orätt, och jag skall, ta mig fan, säga henne min tanka, och -det rent ut — den lilla sirenen spelar allt för fort alsmäktig! — Min Gabriella har nu som alltid rätt . .. stackars min ljufva engel... men bur i Guds namn skall jag få det här repareradt igen ? : I detta ögonblick syntes den af sina subalterner omgifne hofmästaren. K Nu till bords, mina herrar! utropade konungen med så mycket meg häftighet, som öfde qväfva en suck. alrde ärvarande följde monarken, somliga hviskande och andra, hvilka voro skickligare, fintligt utläggande orsaken till de begge damernas frånvaro denna afton. Företrädd af fackelbärarne, inträdde nu hela församlingen i galleriet, hvarest snart ett ganska eget skådespel ådrog sig den allmänna uppmärksamheten. a På en af galleriets bänkar satt nemligen en ung tjenstgörande gardist, med hufvudet hvilande i händerna och musköten liggande öfver kuvänay orörlig och stum, som om han varit en bildstod..--Hvarken: konungens när