Aftonbladet – 21 augusti 1856, sida 3

sta samtal ha edra fiender gjort hastiga, omätligå framsteg. De hafva uppnått det mål. sorh deras ärelystnad för dem utstakat... och nu återstår dem endast det som hämden föreslagit dem... Framtiden, det vill kanske säga redan morgondagen, skall låta er förstå det, som äntiu måste vara dunkelti mina ord., Speränza, jag har nu länge hört aft ni ämnar resa, och ändå dröjer ni; jag har ifrån mitt heim sett huru ni den ena dager packar upp. hvad ni den andra nedlagt, för att på detta sätt bedraga mindre klarsynta ögon än mihas Jag känner olyckligtvis med hvilken sorg ni lemnar Paris, och ändå måste ni göra det... Ja, Speranza, i dag är hvarje vidare uppskof omöjligt, .. Allt närmar sig det afgörande ögonblicket... Sperävza, resl Leonora hade talat med så mycken högtidlighet samt en så mild myndighet, och hennes ton var dertill på en gång så vibrerande och Jljuf, att Esperance ofrivilligt, och utan att: kunna dölja det, djupt rördes af hennes ord, ty ännu eldrig hade: han sett den eldiga Leonona uttrycka en sanhare eller bättre spelad rörelse. 2 Efter som ni så väl känner allt hvad som rör mig, svarade Espårance, vet ni nog också att jag bestärodt reseri morgon ...Men hvilken är väl den känsla, som förestafvat er detta råd? ty allt hvad jag hittills gett af er Leonora, urskuldar det misstroende, som jag hyser till edra tjenster. Det är sant,, mumlade.hon, men glöm i detta ögonblick mina -bandlingar, för attendast minnas mina ord... Kom ihåg att jag. först älskat er.. 0 Tyst!... hyckleriet är ett af era farligaste vapen ... I ju meta honing ni inlindar edra ord, desto råera misstror jag dem... Också Henriette har älskat mig .:. hvad Leonora beträffar. så var det mig nog att se henre vid Ayoubanis verk för att efter förtjenst kunna värderå hennes kärlek. Ah . vrålade italienskan med vred röst, Ayoubanis verk var oj riktadt mot er... Ayoubäni arbetade för sig: sjelf... emöt...