Aftonbladet – 21 augusti 1856, sida 3

men-hvarföre skall jag väl förråda mina hemligheter? ... Ni trör mig således icke? Nej! svärade Esperance beslutsamt. Speranze, afbröt Leonora, som vid denna j välförtjenta förolämping hoppade till likt en sårad tigrinnay jag har senast nyss bevisat er min tillgifvenhet, genom att låta Gratienne oantastad både komma bit och-gå härifrår. Det bevisar alls ingenting, ty det kan gå in i edra planer, att tpela ädelmodig kl: 8 på aftonen, för att ett par timmar senare så mycket säkrare kunna strypa ert utsedda byte. ÅR! je är fördömd! utropade: florentinskån, med raseri sönderrifvande näsduken, som hon höll i banden. Välan, jag bad dig nyss att resa, jag upprepar ånyo denna bön ... jag ber dig, jag besvär dig derom!...Hvarje mihut, som du -ännu tillbringar i detta land, beröfvar dig ett år af din tillvaro.., Speradzå, dw liknar dessa -lysande-och djerfva foglar, hvilka uppslagit sina bon i ett af flodstrandens skönaste träd... En: dag uppstår en förfärhg storm :.; flodens bräddar stiga... trädet ryckes upp, det Pppslukee af de vred gade vågorna ... ja res, Espårance; res utan att: se dig tillbaka... jag kan ej säga någonting mera: .. men Gud är mitt vittne, att jag gernä skulle offra bälften af mitt blod för att: kunna rädda: dig. Jag förstår edra anspelningar,; säde a rance kallt, det hotade trädet är hertiginnän, är det icke så? Jo. Men hvilken gemenskap har väl jag med hertiginnan ? — Det-skulle vara alltför dumt af er att för mig, som känner allt, neka till det intresse: som ni hyser för denna qvinna!... tro mig, Speranza — hon är förlorad, intet i verlden skall numera kunna rädda henne... fly henne derföre, om du ej vill begrafvas under hennes krossade lyckas ruiner! Ingenting skall kunna rädda henne, säger ni, svarade Esperance med ett dystert leende. åh jo, en möjlighet dertill fins ganska sä kert . .. säg,-är det ej hennes olyekliga-äre