Aftonbladet – 21 augusti 1856, sida 2

steg från hennes sida, för att genast störta henne? Modig, älskande och i stånd till allt, skulle hon verkligen kunna komma till Esperance, och öfverraskad vid ett dylikt möte, vore hon för alltid förlorad! Nej, sade nu förnuftets röst till honom, ahon skall ej begå denna oförsigtighet . .. för öfrigt beror det ju af mig att förhindra den. Men jag kan e) fara till Fontainebleau och inför likgiltiga vittnen upprepa några kalla afskedsord .... nej, det är omöjligt — tusen ånger hellre döden!... Hvad deremot ett enskilt samtal beträffar, så kunna dess följder blifva lika förfärliga för oss begge — jag kan således i intet fall begifva mig till Fontainebleau; bådas vår egoism förbjuder mig det. Men jag kan ej heller vara nog tanklös, nog feg, föratt säga henne, detjag icke kommer — ty det vore ju att lättsinnigt utmana denna ömma själs ädelmod till ett steg, hvars resultat ganska säkert skulle bli den högsinnade varelsens fall. Nej, denna afresa, som jag bestämt till imorgon, måtte redan inträffa i afton. Så fort Gratienne lemnat palatset, bör äfven jag skynda derifrån. I samma ögonblick, som hon ger Gabriella mitt svar, mäste jag vara femtio lieus härifrån, och då hon i morgon väntar mig i Fontainebleau, skall jag redan ha Frankrike bakom mig. Ja, när hon sedan. kommer hit för ätt fråga mig, hvarföre jag ej kommit till henne, skall Söta palats vara en hög af, kallnad aska, och dess herre en skugga, en drömbild, en ande. .Gabriellag ära skall på detta vis icke lida något oe hennes djerfva steg! ... Ja, det är på etta sätt; som en man bör handla, det är sålunda, som han bör rädda den: qvinnas ära han älskar! — Mitt beslut är nu fattadt; och det måste genast sättas i verket. Gratiennel repade han,