Aftonbladet – 21 augusti 1856, sida 2

Lugnad af detta svar, närmade Gratienne sig småleende dörren; men det var som om Esperance ej velat släppa henne ifrån sig, t för hvarje gång, som den unga flickan villa ge sig af, hejdade Espårance henne. Du kommer visst att fara mycket illa i natt; stackars barn, innan du hinner fram till. Fontainebleau, ty det är ganska kallt och bärstolen går icke fort... Jag slår vad att du behöfver sju timmar för att hinna dit.o Åh, jag skall nog sofva under vägen svarade den unga flickan muntert, såvida glädjen öfver att medföra ett för min stackars matmors hjerta så fröjdefullt svar ej hindrar mig ifrån att sluta till ögonen. Med dessa ord närmade Gratienne sig ånyo dörren; men åter drog Espårance henne ders itrån, hvarefter ban leende skyndade fram till fuminet stående guldbeslagen ebenholzoitert. Hvad söker ni? frågade hon. Det är i dag för för första gången, som du burit till mig ett bref ifrån henne; mumlade den unge mannen, jag eger således rättighet att betala det. Dermed lade han i hennes: hand ett så beundransvärdt garnityr af smaragder, att Gratienne upphäfde ett högt rop ar. Körtjusmng: 4 Mon herr Esperance, jag skulle aldrig vås ga bära någonting så skört! utropade hor, alldeles utom: sig af beundran. Och hvarföre icke? dessa smaragder äro mina färger . . . bär dem till ett minne af mig l sade han vänligt leende; och tryckte en varm kyss på Gratiennes panna: ? Men oaktadt de leende läpparne, låg det någonting så hemskt i den unge mannnens blick och hans: kyss: var så: högtidlig, att ett. oförklarligt misstroende ititrängde sig i Gratiennes själ, men just som. hon ämnade fråga he