Aftonbladet – 21 augusti 1856, sida 2

att Viktor Emanuel, hans ministaar och hans kamrar dock slutligen skola åstadkomma något. Han har icke blott lofvat, utan ock verkligen hållit åtskilligt. Engeska folket, som väl ofia fäller öfverilade och skefva omdömen, men som i Jängden vanligen ej låter narra sig, har sedan tvenne år tillbaka i Sardinien sett den enda medelpunkt, från hvilken Italiens frihet kan utoreda sig, och denna öfvertygelse föranleder det att nu taga ett praktiskt intresse i händelserna på halfön. Nästan detsamma kan sigas om fransmännen. Om sålunda dessa nationers sympati och bistånd he något: värde, så är man mest förgökrad derom genom antagandet af det som vi kunna beteckna såsom det piemontesiska programmet. I främsta rummet synes derföre försigtigheten böra bjuda de it-lienska pätrioterna att ej uttala dessa. ytterliga åsigter, hvilka för tre år sedan så mycket hyllades