j det var det första som han fått af heriigin: nän Gabriella. Hon är nog högsinnad och nog mModig,, tänkte han; för att vilja gifva mig ett omissI känneligt pref på den kärlek, som hov hyser för mig. Adla, oförsigtiga qvinna, du förstår ej att dagtinga med ditt hjertas plikter, öh du skulle rodna öfver att ej öfverlemna dig åt mig, liksom jag skänkt dig hela Sön tillvaroI Tanken på Gabriellas stora själ upplifvade honom för några minuter, men snart förändrades bans tankar. Det är förmodligen några afskedsord som bon skickat mig... hernes sista farväll... det är då. verkligen slut!... eftersom hor befaller mig att för evigt glömma vår ljufva I kärleksdröm!.:. I. Gratienne öppnade mu. dörren. Espårancee satt. med lutad pannasoch nedslagna ögon. —Se här, herr Esperance, sade den vackra flickan och gaf honom en liten -broderad sidenpåse; som doftade af dessa hemlighetsfulla österländska vällukter, hvilka alltid påminna on qvinnor och blommor. Espranee öppnade den lilla påsen och framtog-derutur ett papper. Gratienne närmade sig fönstret, omsorgsfullt vändande den unge mannen ryggen, .på det att han alldeles obesvärad måtte kunna läsa sitt bref. (Förts.) FRA — Ett ångfartyg på hjul. En sedan flera år i Genua besatt rik engölsmati, Joha Numbat, Kär haft den originella ideå att ställa sin vackrå skrufångare på hjul och låta inrätta den till fart på jernbanan Morges-Yverdon. Det sirliga, lätt bygda fartyget kunde på detta sätt: medelst häfmaskin bringas i land och inmrullas till: Morges bangård, -hvarifrån det.påskenorna och medelst sin egen ångkraft (som genom en ytterst -sinrik maskin afledes från skrufven och riktas på hjalverket) flög till Yverden och från bargårdon derstädes inem sex minuter skjutet i Neuekatelsjön, fortsatte sin fart till Seletkurn.