Aftonbladet – 20 augusti 1856, sida 3

stora städer i riket upprättades statsbanker, som utgåfvo pappersmynt med tvångskurs. Pertningvexlare emottaga det blott med 38 till 40 procents disconto. I Kanton hafva afrättningarne i roassa nyligen åter börjat. Plakater, så stora som man eljest finner dem. blott i London, äro anslagna öfverallt och utlofva belöningar åt dem som wutlemna rebeller. Dylika plakater blefvo också utsatta mot de främmande djeflar (Fan guei), som göra bedrägliga bankrutter och beröfva ärligt folk i rikets mellersta del gods och egendom; och det med godt skäl. De anglokinesiska tidningarne äro fulla af sådana europeiskt-amerikanska skändligheter. Det britiskt-siamesiska fördraget har den 5 April. 1856 blifvit med mycken högtidlighet ratificeradt i Bangkok. Från och med den 7 trädde det i verksambet. Hr Hillier; dem fordne öfverdomaren i Hongkong, har redam den 10 Maj dit afgått för att i Siam bekläda det der nyskapade engelska generalkonsulsembetet.. Hr Hillier känner de kinesiska före hållandena, hvarpå hans arbete om mellersta rikets gamla mynt bär vittnesbörd; ban är derjemte en samvetsgrann embetsman och en man med godt och vänligt sätt. Kort före hans afresa gaf den kinesiska befolkningen i Honkonghonom er hyllning, som förut aldrig någon engelsman haft att glädja sig åt. Kinegarne samlade sig vid templet Taipingscban i stort antal, tågade sedan under ex larmande musik till öfverdomarens bus med två bärstolar, såsom af gammalt varit brukligt vid religiösa ceremonier. I en af dessa bärstolar vär ett fat med vatten, i det andra en spegel, symboliskt antydande, att den mar som de hedrade, var ren såsom vattnet, trogen och varaktig såsom spegeln. Tillika öfverlemnades åt öfverdomaren en adress, skrifven med all kalligrafisk konst, hvari kinesarne äro så stora rhästare, och en förgyld tafla till minne af befolkningen vid det välluktande vattnet, det vill säga Hongkong. Tåget rörde sig sedan genom alla stadens gator, för att för hela befolkningen tillkännagifva hvilken stor förlust det led genom der menniskevänlige embetsmannens afresa.