Aftonbladet – 20 augusti 1856, sida 2

DEN SKÖNA GABRIELLA), AF AUGUSTE MAQUET. NIONDE DELEN. Ingenting att göra, upprepade generalen ånyo. Om det också icke gälde konungens lycka, och jag verkligen skulle kunna hjelpa er... så, skulle hon väl vilja det?... skulle hon kunna försaka en krona... ty hvad förmår väl en qvinnas kärlek öfver hennes ärelystnad ? Åh, hvad talar ni om kärlek ! utropade Esprance, hastigt återkallad till sig sjelf af den orättvisa anklagelse, som den tappre Crillon helt oskyldigt yttrade; kärlek emellan hertiginnan och mig!... och, herr general, vet väl den ädla qvinnan huru vansinnig jag är... misstänker hon endast min djerfhet!:. . je Huru . .. ni har då aldrig talat med henne derom ? Aldrig! svarade den högsinnade Espårance, framför henne har jag ej en gång nåonsin tänkt på min brottsliga kärlek... omta passion har aldrig egt något eko... Gabriella älskar allt för högt konungen, och den ädle Henrik förtjenar mer än väl att blifva älskad... hon har så storsinnadt gifvit sig åt honom, och han kallar henne nu så lojalt sin hustru... ack!... hvad är jag bredvid dessa båda själar?... en okänd, en namnlös!... en lätting!... Jag skulle ju endast ha förgiftat deras lycka, om jag någon gång i min vilda kärleksyra åt henne yttrat ) Se A. B. n:o 54, 56, 57, 59, 60, 62-64, 68—68, 72, 74, 75—78, 81—90, 92—100, 102, 103, 105—108, 110 114, 116—119. 122—132, 134, 135, 137. 140—182 och 184—192.