Aftonbladet – 19 augusti 1856, sida 3

älskad af henne... säg, skulle hon vara död? Fråga mig icke, jag besvär er deromp, bad Espårance, jag har redan sagt er vida mer än mitt arma hjerta någonsin ville tillstå:.. Envisas derföre icke längre.x Crillon fortfor detta oaktadt att tänka högt. Jag känner ingen qvinna af någon högre rang, eller utmärktare skönhet, som nyligen aflidit i Paris, mumlade han, .. ; Ah vi glömma ett annat slags död... eller dens giftermål, som man älskar... men jag känner icke heller någon, som gifter sig... om det ej skulle vara den sköna Gabriella.n Esperance blef dödsblek och vände sig häftigt om, när Crillon, utan någon egentlig afsigt, hastigt slog upp sina ögon, hvilka han under hela tiden HKållit nedslagna mot den med gula löf betäckta marken. Store Gud! skulle det vara möjligt!... tänkte den stackars chevalieren, i hvars själ den unge mannens vid dessa ord visade förvirring uppväckt en plötslig ide, Herr chevalier, inföll Esperance, häftigt resande sig, aftonen är långt framskriden. .: det är kallt... önskar ni alt jag befaller edra tjenare, att föra hem er häst ? Det går an! svårade Crillon drömmande, och med darrande hand öfverfor han flera sånger sin ädla panna. is Esperance drog honom oroligt med sig mot palatset, men än var han framför än bakom generalen, som han tydligt sökte att undfly; och alla hans rörelser voro härunder så feberaktiga och häftiga, att chevälieren med oändligt vemodsfulla blickar betraktade sin olycklige skyddsling. Crillon lät honom utfärda några osammanhängande befallningår och inträdde i en af, de: reåfe. salarne, hvarest Kan lugnt afvaktade den ringe råannens återkomst. i Då Esperanee en stund senare inträdde i