ling, jag jag skulle skaffa er henne, om jaockså hödgades rycka henne ur en mäkes ar mar... ty, Jag älskar er, Espårance, och inen galenskap skulle hindra mig ifrån att trösta er... Meh nu !... nu kunna viingeni göra... denfa qvinna, min Espårance, är helig för oss begge; på henne våga vi ej tänkax SJ, jan, mumlade Nftigt Esperance, adet är en själ utan kropp, en öfvernaturlig ande, och ni är mycket för vis för att uppmuntra mina dåraktigå drömmar... nej, låtom öss cj mera fala om henne... jag ber er ödmjukt deromi Denha cvinna, mitt stackars barn, förtför Cfillon, är älskåd af konungen... af min konung, som för henne gerna skulle uppoffra sitt Nf... sin lycka... Jag kan icke bjelpa er emot konungen... jag kan ej en gång ntan fasa tänka på den sorg, som ett dylikt försök skulle förorsaka honom ... Nej, ännu dag falade hän med mig om henne... hen försvarade henne... han öppnade hela sitt idla bjerta för mig, och jeg rådde honom till utt trotsa allt och lugnt gifta fig Med rin vögt. älskade Gabriella... Jag vet att jag söntersliter din själ, arma barn, men jag måste s vägen är hu utstakdd för dig, det är ett ungt, ett förskräckligt offer, men — det är rödvändigtl Jag hade ju redan gjort detta offer, afröt Kiprande. eftersom jag reser.n Crillonförsjönk.i djupa tanker. Han hopäpte sina härder. Den unge mannens kalla esignätion, hans dystra leende och hårdtsamnapbiina läppar förkunnade honom att han pekämpade mu förfärliga smörta och sin våldamen förtvit 1 en så utomordentlig ;fäfi, all endast denva öfvernaturliga själsanträngning kunde ha varit nog för att döda n merniska, (Foris.) sifian