Aftonbladet – 19 augusti 1856, sida 3

denna sal; var hans Nn åter klar och hans ansigte lugnt; men då han nu kände chevalisten smyga sin arm jnder Hans, började hans hjerta ånyo att våldsamt klappa, och en lätt rodnad uppsteg på hans bleka kinder. Utan att säga ett enda ord drog Crillön den stackars, ytterst förvånade Esperance med sig till.det venetianska kabinettet, hvars dörr han sedan omsorgsfullt stängde. Den olycklige unge agn våndades gudsjummeligt vid åsynen af alla dessa högtidiga. tillredelser, men det var ej så lätt att slippa ur den tappre Crillons klor; och han mästö detföre lugnt afvaäkta hvad generalen vidare hade att säga honom. Espårance utropade hjelten; jag känner er hemlighet och jag vet hvarföre ni ämnar resa... Säg skall ej den qvinna, som ni älskar, snart gifta sig ? Det är sant, svarade den unge mannen med slocknad röst; men hvarföre öka mina qval!... Jag reser för att glömma, och ändå envisas ni att påminnna mig om mitt elände!...-:Ja, jag älskar verkligen den qvinna, som skall gifta fig... en qvinna, seri äktar en konung!... Gissar ni nu allt!... Är ni nu nöjd ?... och Värdigas ni ändtligen medgifva, att jag är den olyckligaste bland dödlige?! Stackars Esperance,, återtog den gamle! krigaren med vek röst. Ni har verkligen i rätt... Det onda står icke att bjelpa... ja, olycklige,olycklige Esperaner, min Gud bevare : mig ifrån att genom några bittra anmärkningar öka er djupa smärta. Ackl! ni beklagar mig:s. ni förstår hvad jag lider!.:. j Om det gälde en vanlig dvinnan, fortfor den åldrige hjelten. ,skulle ja isst -20k släcka hoppet i ef själ... tWwärtom, jag skulle g uppmana er till att besegra alla hinder. ! h ni skulle se mig eldigare än en yng-! visst icke