för mången rätt känbar, men insändaren hyser likval den öfvertygelse, att de allta flesta dock äro belåtna med att, såsom nu sker, på en gång få fullgöra sin liqvid med kronan, och att det skulle väcka långt mera förtret än tillfredsställelse, om den skattskyldige nödgades vandra två, tre eller fyra gånger om året till uppbördsmöten, hvarje gång för att erlägga ett så mycket mindre belopp — ofta en obetydlighet. Eller vore meningen kanhända, att det skulle få bero på den skattdragande sjelf att välja och bestämma, huruvida .han ville erlägga sitt årsbelopp å en eller flera terminer? Detta är likväl omöjligt, om någon reda skall bibehållasi uppbördsverket, utan att på samma gång mångdubbla antalet af uppbördsmän och kontrollanter. Ty man måste också besinna, att. våra kronofogdar, häradsskrifvare, uppbördsoch mantalskommissarier redan äro öfverho-. pade af ansträngande och ansvarsfulla göromål, äfven med de skatteterminer som nu äro; och öm dessas antal förökas, eller ännu värre, om det öfverlemnas åt den skattskyldige att. välja mellan flera terminer, så är fara värdt, att uppbördsoch revisiohspersonalen måste 1: högst betydlig grad ökas, och att den afsed-J: da fördelen af skatternas utportionering, för-Å utom det större besväret, skulle mötvägas af ett ökadt pris på det hela. Hvad som emellertid i väsentlig mån bidrager att göra skatteliqviden tung, är den mån-1 gehstädes inrotade vanan, att afgifter till presterskap och flerfaldiga kommunala behof skola utgå nästan samtidigt med kronoutskylderna. Men de förändringar, som härutinnan vore att önska, bero till större delen af kommunerna sjelfva ätt genomföra eller åtminstone bringa å bane, och hafva i allt fall ej något direkt sammanhang med det ämne, som nu i korthet blifvit afhandladt. G-. Så långt insändaret. Förbehållande oss, att en annan gång återkomma till en fullständigare behandling af detta ämne, inskränka vi oss för närvarande till den anmärkning att, huru stor vigt man än må tillerkänna de af insändaren anförda oniständigheterria, Hvilka vi gerna erkänna vara af beskaffenhet att ingalunda böra förbi8seg, vi likväl ieke kunna anse förhållandet vata 8å väsentligen förändradt nu emot hvad det var för några få år sedan, att de öfvertygahde skäl; som skatteförenklingskomiten uti sitt år 1847 afgifna förtjenstfulla betänkande ahförde såsom stöd för sitt förslag om uppbördens fördelarnde på tvenne terminer, och sotn då äfven föranledde konungenatt afgifva sin proposition till ständerna i denna syftning, hu skulle hafva förlorat all sin giltighet. Vi erinra, att Kongl. Maj:t då, i öfverensstämmelse med komitens förslag och hela statsrådets tillstyrkande, Hemstälde till rikets ständer: att, till undvikande af all kronouppbörds indrif-. vaåde vid samma tid och deraf för de skattskyldige uppkommande olägenheter, tvenne uppbördsstämmor rmå å landet hållas, nemligen: den första, för uppbätande af alla personella som bevillningsafgifter, från rmedlet af september till medlet af oktober månad, med rättighet likväl för komingens befallningshafvande att efter sig företeende omständigheter bestämma en senare termin, dock sist inom medlet af november; och den andra, emellan medlet af februari och medlet af april månader påföljande år, för uppbärande af lösen för hemmansräntor och tionde, jemte öfrige af hemman utgående utskylder.s Vi erinra vidare, att detta förslag tillstyrktes af statsutskottet och i förstone antögs af älla tre ofrälse stånden, garöt endast af adeln återremitterades. När utskottet vidblef sitt förslag och saken för andra gången förekom i stånden, hade emellertid prestefna besinnat sig och afslögo tu, lika med adeln, hvad de förut lemnat utan anmärkning; och när saken sedermera kom till votering i förstärkt utskott, föll den, likasom hela skätteförenklingskomitens förslag öfverbufvud, af anledningar, som det torde bli tillfälle att en annan gång återkalla i minnet, om behof göres. Med all kunna vi icke annat än beklaga, att denna både af borgareoch bondeståniden omfattade del äf 1847 års kungliga proposition i ämn t fick dela samma öde, som så många andra delar af skatteförenklingskomiteas förslag, att icke blifva äter upptaget uti den nya kungliga pföposition, som v:d den påföljande 1851 årg riksdag, på hr statsrådet Gripenstedts1öredragning, afgafs utisk-tteförenklingsfrågan, hvarefter saken synts oss hafva råkat 1 en oförtjent glömska: — H. M. Konungen har i dag hållit kon— Talmannen i borgareståndet vid senaste riksdagen, borgmästaren i Norrköping, Lagergren anlände förliden lördag till hufvudstaden. Man torde kunna antaga, att denna inställelse sammanhänger med frågan om talmånskapet i borgareståndet vid den stundande riksdagen. et T — Vår i går uttalade förmodan, att den sedan pr tid här gängse kolerasjukdomen numera skulle komma ått förklaras ha antagit epidemisk Karakter, har bekräftat sig, så som man finner af nedanstående officiella skrifvelse. Vi anse oss särskilt böra fästa uppmärksåniheten derpå att, efter hvad vi erfarit, läkarne änse en störte utbredning af farsoten under fiuvarande förhållanden och om nödig försigtighet i beklädnad o. s. v. iakttages, icke vara att befara. Till kongl. sundhetskollegium. Sedan från och med den 7 sistlidne Juli spriadafall sf kolera, med längre tids mellanrum, yppats-på olika siällen i hufvudstaden, så hafva; efter hvad t. f.förste stadsläkaren anmält; under de senaste dagarne; särdeles söndagen, dylike sjukdomsfall förekommit till aktning för insändarens nu anförda motskäl