LITTERATUR. Te Deum (1856). En moralite i tre afdelninningar jemte dedikation och epilog. Af OO. P. Sturzenbecker (Göteborg, 1856; 68 sid. 8:0). Allmänheten, som med så lifligt bifall mottog herr Sturzenbeckers förra broschyr om krigsfrågan och 1812 års politik, har utan tvifvel haft en viss förkänsla deraf, att detta icke vore den lika varmbhjertade och frisinnade som qvicke författarens sista ord i det ämnet, och att han icke skulle lemna den skribent, som i en särskilt utgifven broschyr så bittert angrep skriften Tvenne vändpunkter, alldeles utan svar. Man har ej bedragit sig härutinnan. Hr Sturzenbecker har i dessa dagar utgifvit en ny broschyr. Men man bör dock för ingen del föreställa sig att det är en seg och tråkig antikritik, ur hvilken kränkt förförfattarefåfänga och rätthafveri i småsaker framlyser, eller en afhandling, som rider på ord och väger enstaka uttryck. Det ärtvärtom en frisk, poetisk utgjutelse ur författarens bjerta, ett uttalande af de känslor, hvarmed hvarje frihetens vän måste betrakta krigets resultater och den nyligen afslutade freden, samt en skarp ironisk gissel öfver den kälkBorgerlighet, som icke kan fatta nödvändigheten eller evs möjligheten af kamp och uppoffringar för ideella intressen. Det är endast i en dedikation, som författåren särskilt vändt sig till den föruträmde kritikastern och med den finaste satir bemött hans patriotiska utrop och entusiastiska förgyllningsarbeten. Särskilt visar han till slut att åtskilligt af det, som den nämde skribenten ridit upp på, berott på tryckfel, hvarpå Tvenne vändpunkter. är mycket rik, till följd deraf att författaren bor ;femtio mil från tryckningsorten.s Men alltsammans är som sagdt kållet i den lättaste, mest lekande stil, som alltemellanåt från prosa öfvergår till Verser, lika rik sprittande af humor och ofta i all sin ysterhet rika på den finaste poesi. Vizanföra följande profstycke ur den framställning, der författaren visar att kritikern tagit miste, 06 erat Rek. pls DAR. SKER