DEN SKÖNA GABRIELLA), AF AUGUSTE MAQUET. NIONDE DELEN. XHL En bekännelse. Crillon höll sitt löfte; redan samma afton sprängde den tappre generalen, endast åtföljd at några få tjenare, in på gården till Esperances alats. P Som chevaliereh ej ville förlora Bin tid med att se Hig öMkridg, Märkte hän hvarken de bortflyttade möblerna och inpackade kläderna, eller hela denna ovanliga rörelse, som en oväntad afresa alltid framkallar, ehuru så värl palatsets utseehde söm tjenarnes ansigten tydligt bevisade att någonting dylikt var å färde. a CrillbR lemWade gehast sin häst och sitt folk på gården; och skyndade direkt till trädgården, hvarest han visste sig finna Esperance. Den kalla och dimmiga aftonen lofvade en regnig nätt. Häftiga stormhvirflar skakade allgernas träd, och de nedfallna torra bladen drefvos oupphörligt fram och tillbaka af den Obevekliga: vindens Denna vackra trädgård hade nu förlorat alla sina blotötnör, och af dess fördna grönska återstod ingenting, ty om också ett och annat blad ännu qvarsatt på träden, så hade dock redan hösten derpå tryckt sitt gula insegel. Vattaet sorlade ej beller mera med sin:som) Se A. B. n:o 54, 56, 57, 9, 60, 62-64, 63—088, 72, 14, 15—78, 81—00, 52—100, 102, 103, 103—108, 110 114, 116—119. 122-132; 134, 135, 137, 140—182 och 184—191.