Aftonbladet – 18 augusti 1856, sida 3

har sin make... en bof, som ej kan betala med guld ! Nå väl? Joj han har begärt sitt afsked. Nå, hvad vill du att jag skall göra mo den saken ? Förhindra den, naturligtvis... det är e bäste gardist, sire.n — Hvad heter han ?, Pontis.n Jaså, jag vet då... ja, det är en tapper soldat ;.. säg, nvarföre vill ban lemna min tjernst ? Emedan han blifvit oense med sin vän... och det för en qvinnas skull... Den stackars gossen är nu både torr och gul... och han förtäres af feber!... ja, det är en qvinna, som framkallat Hela olyckan ,.. också vore det önskligt, att Gud gjorde slut på hela hopen... ty de äro ändå det sämsta, som han skaffat bit i verlden... Ack! sire, jag vill icke att Pontis skall lemna gardet... var derföre så god och låt någon kalla hit honom. Gerna. Befall honom att stsnna. Om du önskar det. Ja, det gör jag visst.n Ropa då hit honom, min tappre vän, och jag skall med två ord arrangera hela den lilla affären. Crillon gjorde ett tecken, :och den gensträfvige soldaten närmade sig monarken. Den fordne Pontisfanns icke mera, bittra tårar och djupa sorger hade släckt blixtarne i.hans förr så glada ögon; hans friska färg var borta, och endast feberns rosor flammade på bans insjunkna kinder. Ej en gång gestalten var densamma, ty i denna magra, hopfallna och dystra figur skulle knapt någon ha igenkänt den förr så muntre och behagsjuke gardisten. å Den unge gardisten stannade på ungefär trenne stegs afstånd frå: konungen, som välvilligt betraktade bonom. Jag tycker om att man stannar qvar i min jenst, gardist, sade Henrik, och jag lofvar