Aftonbladet – 18 augusti 1856, sida 3

I rekomma olyckan, så böj med hufvudet och tig. Efter dessa buttra ord lemnade ministern hastigt italienaren. Med hemsk och olycksbådande blick betraktade florentinaren den bortgående Sully, och under det att han sjelf aflägsnade sig åt ett annat håll, mumlade han: Vi få väl se l Emellertid hade Henrik omfattat chevalierens arm med samma ifver som: deh drunknande räddningsplankan. Ack, min tappre Crillon, utropade monarken, sedan han fö:st djupt dragit efter andan; hvad jag blir plågad! Och hvem blir inte det,: sire ? Det händer då också dig ibland? Ja gudnås! Vet du att alla de här elaka fransmännen nu åter ställa till en liga emot mig ? Bah !... och hvarföre det?, frågade den hederlige generalen. Emedan jag vill gifta mig med min älskarinna. Det är också verkligen en dumhet, svarade Crillon. Hvad för något? frågade konungen, lätt rynkande ögonbrynen. Men, som saken endast angår er, fortfor chevalieren, och ni redan längesedan slutat att gå i kolt, så gift er, sire; harnibieu, gift er, om det kan göra er lycklig ! Se det låter höra sigl utropade den förtjuste konungen, hjertligt omfamnande den store generalen. Ack, ers majestät, det må vara huru som helst, så blir det alltid en tråkig affär... ja, må fan taga alla qvinnor. Hvarföre säger du det? Emedan .. emedan Jag hatar och afskyr hvarje kjol... kan ni se en gardist, som står der nere ? Der nere, vänta litet, sade Henrik och satte banden liksom en kikare framför ena ögat. Det är en god soldat, en skurk, som inte