Aftonbladet – 18 augusti 1856, sida 2

som vill föra sin herre in på den!... Ni sade nyss, sire, att mina åsigter hade något värde för er, och ändå rådfrågar ni dem icke. Jag vet allt för väl, hvad de skulle säga mig, föra Rosny. Deruti gör ni i alla fall orätt, sire, sade ministern modigt. ; Det är möjligt, men nu har jag fattat mitt beslut, och dervid förblir det. Jag älskar hertiginnan högre än mitt lif, och jag skulle aldrig, ej en gång på Europas förnämsta kejsaretron, kunna finna en qvinna, som ihögre grad förtjenar denna min kärlek genom sin englalika godhet, ojemförliga skönhet, fullkomliga oegennytta och utmärkta förstånd, än Gabriella... Att lyssna till någonting, sagdt mot henne, vore för öfrigt en låghet, ovärdig min rang och mitt namn — ty hon är oangriplig. — Ack! verlden är så elak att den nog alltid skulle kunna få någonting att säga om henne, i fall jag låtit den hållas. Det är gudnås sant, sire.n Nå, det skulle bli just detsamma med en prinsessa; men låtom oss nu afbryta detta samtal; tro mig, Sully, jag tycker mera om, när er tillgifvenhet för min person ger sig tillkänna genom tystnad, än genom motsägelser. : Nog skall jag tiga, men det fins vissa dre dra personer, hvilka ganska säkert mindre lätt skola underkasta sig ers majestäts Onskan. ; hb hvilka skulle väl dessa andra persoa herr de Rony? frågade konungen nkade ögonbryn. la majestät bar då glömt. a a fins en ing Margareta till 1 ver. , ärokgen rtrulee åh nej, den styggan har jag min själ icke glömt... jag har gudnåg lallt för många skäl att minnas henne.