Aftonbladet – 18 augusti 1856, sida 2

icke heller att några små flickors ärelystnad skall störa min och mitt folks ro... En gång väl gift, upphöra alla ärelystna beräkningar . . Jag känner mig för öfrigt sjelf, jag behöfver förströelser och små kapriser ... till och med i skötet af den fullkomligaste lycka törstar jag efter glada äfventyr... Bedrager jag icke t. ex. nästan dagligen Gabriella, som gör mig till den lyckligaste bland dödlige, för små satbytingars skull... det är Gud nås, min svaghet... men när min Gabriella blir drottning, skall hon åtminstone i sin rang finna någon ersättning för det hon redan genom mitt förvållande lidit och kanske ännu kommer att lida... Kanhända skall till och med min egenskap af äkta man blifva den sköld, som förmår mig att motstå alla de pilar, hvilka nu måttas mot mitt svaga hjerta... Ni har ofta hört mig utveckla min furstepolitik, Rosny; nu har jag för er analyserat min ställning som menniska; förstå den, vörda den, och gör mig den glädjen att ej mera tala om hela denna affär, ty ert sinne är alltför allvarligt, och ehuru edra åsigter alltid äro af ett oändligt värde för mig, besvära mig edra motsägelser. Sire, svarade Sully, tydligt förargad öfver sin herres uppriktighet, om endast mannen talat, skulle jag kanske ha tillåtit mig att yttra mina: åsigter, och jag tror att jag då äfven skulle ha kunnat anföra flera goda teorier öfver det ämne, som ers majestät behagat utveckla, ; men som jag tror mig ha förstått, att det hufvudsakligast var konungen som talade, vill jag, oaktadt min varma önskan, afhålla mig ifrån att i detta afseende vidare vaka öfver statens intresse. Konungen rynkade ögonbrynen. Ack! fortsatte Rosny, hvad sanningens väg är hård och törnbeströd... och hvilka besvär förorsakar han ej, den trogne tjenars,