Aftonbladet – 16 augusti 1856, sida 3

Javisst, och deri har hon fullkomligt rätt. Det vet också jag, och ändå är ers majestät redan gift... Hertiginnan har följaktligen fullt förtroende till ers majestäts löfte, i afvaktan på det första äktenskapets upphäf.vande... hvarföre skulle således ej grefve dEntragues äfven tro er, sire, i fall ni lofvade att äkta hans dotter? För det första skulle jag aldrig kunna lofva någonting dylikt, eller tror du väl att en konung af Frankrike är någon stackare, som du, la Varenne... Åh nej, Touquet... ett ord är ett ord, och en konung är en konungt La Varenne krökte ödmjukt sin rygg. Ja, men det fins löfte och löfte, sire, mumlade han. on Åb, om de nöja sig med så litet, inföll Henrik glädtigt, så är affären möjlig. Ack, sire, det är icke föräldrarne; som ni måste tänka på; de kunna och de böra bedragas ... narra dem derföre, bedrag dem, ju merå desto bättre; men bjelp den stackars lickan, eller också öfvergif henne alldeles, låt henne dö af sin smärta, och hon skall lida mindre deraf, än af sin familjs förfölelser och grymhet! Gudbevars ifrån att en så fullkomlig varelse skulle dö för min omenskligbets skull! Hjelp henne derföre en smula, så att hon inför sina förföljare må kunna gifva sig ett sken af att handla rätt... ett åt den unga Alickan gifvet löfte är hennes räddning . .. hennes frihet... hennes tillåtelse att flyga i sin konungs armar... När det sedan en gång blir fråga om att göra upp sluträkningen med len öfriga familjen, skall fröken Henriette nog bjelpa ers majestät att skratta ut söta pappa och att göra bankrutt... i synnerhet som skulden, i anseende till ers majestäts giftermål med hertiginnan, aldrig någonsin skall kunna blifva betald (Forts.)