Aftonbladet – 16 augusti 1856, sida 2

AF AUGUSTE MÅ QUET: NIONDE DELEN: Espårances dystra logik, i förening med hans samvetes röst och det förfärliga minnet af. den. fara, som den öfver. allt annat älskade vännen genom hans lättsinnighet lupit, hade gifvit hans hjerta och hans hufvudett såmördande slag, att han ej mera fann några ord. Men plötsligen inträngde vreden, detta helvetets afskyvärdaste foster, i den arme ynglingens nyss af samvetsqval:så uppfylda hjerta, för att der utströ sitt dödligaste gift. Pontisg: ville resa sig, försvara sig, urskulda sig; i dessa anklagelser fans en orättvisa, och vredens demon rådde honom till att våldsamt tillbakastöta den. Småningom antog denna från de mörka makterna komna ingifvelse; fast form; och slutligen utbröt den likt åskvädret öfver en stilla dal. Min herre ! utropade gardisten, med knutna näfvar, darrande läppar och bruten röst; jag är visserligen broit:lig, ty Jag har gjort mig. saker tilloförsigtighet, lättsinne; dumhet, lätttrögenhet och envishet . .. allt detta är sant .. Men ni har sagt att jag förrådt er, emedan jag varit full... detta är falskt!... Jag är ingen förrädare, och jag var icke drucken i går... och för dessa begge orättvisa anklage!ser är ni skyldig att gifva mig upprättelse! ) Se A. B: n:o 54, 56, 57, 59, 60, 62— ) 72, 74, 75—78, 81—80, 00 ör 08 105 —108, 110 114, 1i6—119. 122-132; 134, 135, 137, 140—182 och 184—189.