Aftonbladet – 15 augusti 1856, sida 2

Vv. Skilsmessa. jupt nedtryckt af sorg och trötthet, låg Esra den följande dagen. matt utsträckt på: de svällande kuddarne i sitt venetianska kabinett, för att ändtligen i ro kunna hvila sitt sjuka hufvud och sin värkande kropp efter nattens alla skakande uppträden, då plötsligen hans intendent sakta inträdde i rummet, frågande om han, oaksadt det stränga förbudet som hotellets betjening fått att ej insläppa någon, finge göra ett undantag för herr de Pontis, som enträget anhöll om tillträde. EspÅrance tvekade några ögonblick, och hans ögonbryn rynkades. Må ske! sade han efter en kort tystnad, herr de Pontis är välkommen. Intendenten skyndade att meddela den unge gardisten denna tillåtelse. Men knapt hade denne man lemnat rummet; för än Espårance höftigt reste sig och otåligt började gå af och an i det stora rummet, sakta upprepande det namnkunniga grekiska alfabetet, som en viss mycket filosofisk romersk kejsare, för att dämpa sin inre vrede, alltid brukade uppläsa sju inget innan han började ett samtal. Pontis inträdde. Espårance var lugn, och han betraktade; kallt sin vän; men då han till sin förvåning, i stället för den förvirring och det af sorg i förvridna ansigte, som han räknat på att finna hos den unge gardisten, nu såg honom helt: munter och sprittande, flög det grekiska alfabetet så långt bort, att något annat vredestillande medel mer än väl behöfdes. Min vän, sade Pontis mycket obesväradt sch med det gladaste leende i verlden; jag har någonting att meddela dig; som förmodigen för det första kommer att förtreta dig. .