Aftonbladet – 15 augusti 1856, sida 2

arm gjorde ögonblickligt ett så kraftfullt bruk af det blixtrande vapnet, att han genast dödligt träffade tvenne soldater, hvilka djerft närmat sig -hönom. De begge sårades skrik läto de andre tveka; och skickligt begagnande sig af denna tvehågsenhet, störtade Espeårance med höjdt vapen och blixtrande ögon emot den lilla återstående soldatgruppen, och passerade så lätt igenom den, som om den endast bestått af några skuggor. En värja vidrörde honom, men tack vare en skicklig parering, slog han den strax ur motståndarens: hand, hvarefter han gaf honom en så -häftig stöt i magen med sjelfva värjfästet, att den stackars: karleti vrålande nedsjönk till marken 3; de återstående barrikaderade sig vid denna syn bakom dörrar och möbler, Sedan slutligen Espårance affärdat lakejerna med några lättare hugg, störtade han utför trappan. Aa FS Ändtligen utkommen på gatan, körde han huru skrik; hotelser och jemmerrop framträngde genom hotellets fönster. Han förstod äfven att man: satte efter honom, men han räknade lugnt sina förföljares steg — ty hvad bryr väl det segrande lejonet sig om den öfframne herdens sorg och klagan — och ortsatte kallblodigt sitt lopp. Ett stycke ifrår det äEutragueska hotellet försökte flera af skriken ditkallade fredliga vandrare och nattvakter att spärra vägen för honom, men hans blottade värja bortskrämde dem fort nog, och efter några omvägar, hvilka han försigtigt tog i de kringliggande gatornas labyrint, befann han sig ändtligen ensam, oskadd och triumferande utanför sitt eget palats, hvarest han en stund stannade, alldeles, öfvergjuten af det milda sken, som den ifrån den sköna natthimlem mildt leende månen kastade öfver det lugnt insomnade Paris.