på en gång darrande af fruktan och glädje: I och väl utkommen i det fria, såg hon sig oroligt omkring. Den unge mannen var redan långt borta; han flög liksom mordengeln efter sitt utsedda rof. Vid denna syn drog italienskan, med ett triumferande leende, igen porten efter sig, och steg hastigt upp i bärsto en, hvilken långsamt aflägsnade sig. Emellertid hade fröken dEntragues skyndat från det lilla huset med en för hennes förföljare olycksbådande snabbhet. På ömse sidor om vagnen redo beväpnade män, hvilka hon påkallat för att vid behof hafva att tillgå; men lika försigtig som taper, hade hon ej velat begagna sig af deras jelp annat än i yttersta nödfall. Dessa män voro utvalde bland grefvens af Auvergne favoritsoldater, och de tillhörde alla detta slags djerfva bofvar, hvilka ingenting sky, och allt våga. Marie Touchet, fom visste af dotterns natt-. liga expedition, emedan hennes skarpsinnighet äfven låtit henne upptäcka denna hem-. lighet, hade — likväl utan att kompro.nettera sig sjelf — uppbjudit hela gin förmåga för att så mycket som möj igt underlätta dotterns vigtiga förehafvande, hvars resultat hon nu med lätt förklarlig ångest afvaktade. Det var kanske ännu ett brott att. begå, men det skulle bli det si ta... Biljetten ändtigen ryckt ur Espeårances händer, och deras dimmel skymdes ej mera af ett enda moln. Henriette undersökte i sin vagn, med af slädje darrande händer, den lilla gulddosan, not hvilken Leonoras skicklighet strandat; iksom italienskan, ville nu äfven hon öppna len; men sedan hon förgäfves sönderbrutit ina rosenfärgade naglar mot den envisa fjelern, afstod hon från alla vidare försök, tills von ändtligen skulle komma i ro.