Aftonbladet – 13 augusti 1856, sida 2

— LX RR passionerade qvinnor, känner hös sina behag; hon använder dem äfven med fördel; hon har med ett ord allt fullkomligt franskt, med undantag af sin dygd. Så fort Pontis ville uttrycka de begär, som denna fullkomliga skönhet uppväckte i hans själ, rodnade den unga indianskan med mycket behag, och stötte sakta undan den hand, som sökte hennes; derefter lade hon kokett ett finger på sina läppar; vid denna rörelse var den förälskade gardisten idel öra. Ayoubani började nu ett långt företal af gester; hon berättade att hennes tyrann ännu hårdare tilldragit hennes fjättrar — tyrannen var denne mongoliske prins, som hon helt rätt och slätt kallade mongol — men det, med en så förtjusande röst och ett så hänförande strupljud, att det bestämdt i hela vida yerlden ej fanns någon enda indianska, eller franska, som kunde uttala ordet mongol på detta sätt. Pontis tecknade nu huru mycket han afskydde denne tyran; han rusade vildt upp och drog si? värja, hvilket naturligtvis betydde att han genast ville döda barbaren. Ayoubavis förstod honom strax, och värdigades hejda honom med några små utrop af förskräckelse. Hang mod hade likväl frambragt en alldeles förträslig verkan, ty som belöning derför fick han kyssa indianskans lilla hand, utan att erhålla den örfil, som vanligtvis brukade följa på detta slags friheter. ; Åter förde Ayoubavi sitt lilla finger till sina purpurläppar, och strax lyssnade den betagne Pontis med hela sin själ. Se här hvad indianskan med tillhjelp af menniskans alla förmögenheter och rikaste resurser uttryckte: Jag aldrig mera få gå ut ensam .-.den tyrann alltid gifva Ayoubani en i sällskap. Bah ! utropade Pontis. Jag alltid hafva med mig två personer.:.två fruntimmer! tecknade Ayoubani. Men ändå har ni i afton lyckats att komma hit allena, svaiade Pontis. Allenal..O, hvilken lycka!