Aftonbladet – 12 augusti 1856, sida 3

han, deskola. snart komma: hit -upp, de klappa redan på den nedre dörren. Jag har läst den i dubbla lås, sade Gratiefine, mensför Guds skull bry er icke om någonting, herr Espårance,. utan fly genast härifrån; jag skall nog rädda hertiginnan... skynda er dål!l... ni ser. väl att elden allt mer och mer griper. omkring sig. Men Gratienne, det fins ju ingen annan utgång än den sem går öfver gården? Det är sant, men gå ändå; tro mig, ingen skall fästa sig vid er. Det är omöjligt, ty iblandsalla dessa främmande personer fins det ganska säkert någon som bevakar oss... Att först se mig och strax derefter hertiginnan lemna denna våning, vore ju en anklagelse mot henne. ,Hvad gör det, min Esperance, sade Gabriella modigt, blott ni blir räddad. Jag svär att denna eldsvåda döljer någon snara:, mumlade Esperance. å Snara eller ej, så måste ni nu fly,.. tyst... mitt folk ropar mig redan... de skaka på den nedre porten. Hör ni icke huru väggen knakar bakom Ps5, utropade Gratienne med dödsbleka kinder; denna vägg. stöter intill vapenhusets vind... inom några minuter skall äfven elden hafva inträngt i detta rum. Gabriella slingrade med lidelsefull häftighet sina armar kring Espårances hals. Hör du icke min Esperance, du måste fly I Nej,. nej... kom hit, och du skall få se hvarföre jag måste stannax Med dessa ord drog Espårance hertiginnan med sig till rummets hörnfönster, från hvilket man hade utsigt öfver den af eldskenet klart upplysta gården. Den var alldeles uppfylld med menNiskor, hvilka under lifliga gester och vilda skrik visade på den delen af slottet, hvarest wertiginnans rum voro belägna. l