Aftonbladet – 12 augusti 1856, sida 3

vf Nf mmm nn def, som hörde till Esperances hemlighets fulla eremitage i förstaden. ; Detta hus låg, som vi redan veta, alldele afskildt, och enligt desainre arkitektur, hvil. ken bildade en-labyfint, fullt värdig den för älskade mytologien, syntes det redan från bör. jan hafva blifvit bestäridt till en tillflyktsor för kärleken, Natten hade inbrutit, och ändå syntes inger indianska till. Van vid hennes oregelbundne visittimmar, ängslade han sig dock icke öfver detta . dröjsmål, hvilket naturligtvis föranled. des af hennes omgifnings vaksamhet, utan fortsatte lugnt den monolog, som han redan börjat hos Espårance motdennes förolämpande misstroende och oförklarliga nycker. Han har nu till och med förlorat den fördragsamhet, som förut gjorde hans karakter till en af de fullkomligaste, icke allenäst i Frankrike, utan i hela den öfriga verlden ! utropade gardisten, under det att han, för minst hundrade gången, mätte den lilla gården med sing steg. Han, som aldrig sagt ett enda ondt ord om någon qvinna, han, som alltid tvingade mig till tystnad när jag tog mig den fribeten att säga litet sanning om den der vildkattan dEntregues, börjar nu helt oförskämdt ati angripa det aktningsvärdaste fruntimmer som jorden ännu sett. Men, sambioux:! det är riktigt afskyvärdt att kunna miektänka min Ayoubanit Pontis höjde på äxlarne och kastade några droppar. vatten på buketten, hvars stjelkar hans kraftiga fingrar alltför mycket hopklämde, Hvad skulle för öfrigt. den oskyldiga indiansken imtena göra med den fördörada Henxrieftes obegripliga breflapp?... Ayoubani, som icke en gångbar någon id om att det fins här ibland oss en viss farlig person med namnet Henriette... Hon har visat sig svartsjuk ... Rå! det har hon rättighet till... Hon