Aftonbladet – 12 augusti 1856, sida 3

dörren ; ännu en gång störtade likväl Gabriella in i rummet, för att draga honom med sig. ut i det fria, .men:. sedan: ban tryckt en lång kyss på hennes bleka läppar, stötte han henne: med: mildt våld: urzdet brinnande rummet, hvarefter han, döf för de begge utför trappan nedsläpade qvinnornas böner, hastigt stängde dörren ; edan stoppade han lugnt nyckeln 4 sin ficka och såg sig villrådigt omkring; 4 : haga Pe nere lurade spioner, här uppe flammade tusen lågor; der det förskräckligaste förräderi om han blefve synlig, här en säker död, så vida han ej, oaktadt det hemska eldhafvet, kunde uppnå floden, hvilken derbakom, eller ungefär trettio fot bortom den antända bygnaden, bjöd på säkerhet, frihet och räddning. ; s ; SJä, vänten mig dernere, j fege skurkar,, sade. han med ett hjeltemodigt leende, vJ hafven således ej trott er behöfva bevaka floen!... den vägen ansågen j mig omöjligt våga taga. Välan! död eller lefvande skall Jag ej blifva ett bevis mot Gabriella, ty om jag öfverlefver detta ert försök, undgår jag Sr åter, och om jag dör, skall denna allt förärande låga ej en gång qvarlemna ett enda spår utaf mitt lik! Derefter böjde han blicken mot höjden, varmt-anbefallande sin själ åt Gud, och fulade: hastigt sin kappa kring sitt hufvud. Då detta var gjordt, drfög han sin värja, lik som för att med den bekämpa eldsvådan, och på en. gång samlande alla sina krafter, störade han djerft midtin i lågorna. m. sIndianskan. Med en enorm bukett i sin hand promene rade Pontis otåligt åf och an på den lilla går;