Aftonbladet – 12 augusti 1856, sida 2

Re — — ———-—— — —V-—— trodde att Esperarice tackade henne för detta nya bevis på hennes kärlek och ringa högmod. Ni förstår väl, sade hon, i hvilken förlägenhet -konungens tillbud satte mig; lyckligtvis egde jag dock nog mycket sinnesnärvaro för att förklara mig oförmögen att genast besvara en så. oväntad fråga... Jag. skylde naturligtvis på min ringhet.och fruktan för yttre glans och storhet... Kortligen, jag begärde litet betänketid . . . Ack; mitt beslut var redan fattadt ... men nu Espeårance, måste ni gifva mig ett godt råd, huru jag skall kunna afsäga mig denna ära utan att dervid grymt såra konungens ädla bjerta ;:se så, min vackre riddare, gif mig nu någon lycklig ide och skynda er att återtaga er friska färg. ,-. Ack Esperance, hur -kunde ni ens tro, att jag skulle vilja göra er en sorg.:-:. Ja, må jag hellre dö, än någonsin förorsaka er ett lidande! ... Goda Gabriella ! Hvad ni säger detta kallt!... Är jag då ingenting annat än god för er, min Esperance, eller fruktar ni väl att genom en allt för liflig glädje hos mig uppväcka någon saknad öfver den glans och herrlighet, som jag för er skull försakat?..: I så fall, Esperance, känner ni mycket illa min själ och ni-sårar djupt detta stackars hjerta, som gjorde sig en fest af att kunna gifva er det första kärleksprofvet . .. också väntade jag mig många smekningar och glada tacksägelser... Jsperance steg upp och fattade ömt den unga qvisnans band. Jag tror,; sade han med synbar ansträngning, att vi icke väl förstått hvarandra. Huru? s. 8 Ni önskar tvenne saker, Gabriella; för det första att jag med mera eld skall bevisar er min erkänsla . .. Det är mig icke möjligt, ty jag har redan med all den liflighet och värma,