Aftonbladet – 12 augusti 1856, sida 2

då Gud enkom gjort er så ädel och så skön, ör att lysa på verldens första tron!..Ack, min Gabriella, så ajupt har jag icke fallit, ty för att begå en dylik bandling borde jag ju vara. en feg egoists.en. usel vekling . ....och ej en man af ära. Ja, om jag verkligen iett. assionens ögonblick, glömsk af allt, utom er ärlek, mottagit ert ädelmodiga offer och i någon aflägsen vrå-af-verlden: gömt. Frank. rikes tilltänkta drottning, skulle ja kr säkert sedermera, när jsg påmint er Fp g som utan min mellankomst blifvit. fota hafva dött liksom tjufven i sin bål er lott, hunger, midt ibland de dia Vd stulits 1 manter hvilka han tulitur: en kungakrona... Blif derföre d ning, Gabriella, men fortfar att ee öre drotthögt som er namnkunnige äl 3 mad han erbjudit er en tron : ng ånga med Mi ne 1, så är det jag som min hand fört er till d Mins också Gabriell a en . . ins oc så, ella, att det är jag sområt er bibehållit er er ömhet; ack I. för hvarje gång som detta a erhåller sin konungsliga faderssmekningar, ör ni känna-er;stolt öfver att hafva älskat mig, liksom jag, ehuru långt skild ifrån er, alltid skall känna mig. lycklig öfver att hafva fullgjort min plikt. Hon förmådde ej svara någonting. hennes armar nedföllo maktlösa, och det förtjusande hufvudet sjönk, liksom en af vinden träffad blomma, mot hennes axel. Ja, min son tillhör konungen hviskade t hörbart ; . men Espårance, skola å detta sätt? ... Espåännu aldrig en hon knaj vi väl derföre skiljas pi rance, jag älskar:er så som qvinna älskat. Hvad jag är lycklig!, uttopade den unge mannen med qväld röst. S Esperance, fortfor Gabriella med tårdränkt ögon och de sköna händerna sktäimankaee som en bönfallande, OM jag varit ä dre rna er, om jag handlat mindre egoistisk och of