Aftonbladet – 12 augusti 1856, sida 2

hon och tryckte honom med..vild häftighet intill sig, att jag .ej. kan blifva Frankrikes drottning; .och du vet nu hvarföre-jag fören stund sedan förklarade dig ättijag var fri Med dessa: ord tryckte-hon honom allt hårdare och hårdare intill : sitt ädla. hjerta, och hennes läppar vidrörde lätt hans böjda: hals. Denna smekning. träffade honöm som ett glödgadt, jern;, i hans. ögon tändes. en dyster eld; -och med mildt våld slet han sig ur de mjuka. armar, hvilka så ömt slingrat sig kring honom, Ni måste blifva drottning, utropade han med fast och klar röst, er ära: beror deraf! Er son fordrar det!s.s Betänksatthan en dag skall blifva man, och att han kanske då kommer att fråga. er, hvarföre ni af falskt ädelmod -beröfvat honom hans namns... Ja, ni har en son, Gabriella . .. vi skola icke glömma honom... Konungen dyrkar detta. barn... sög, skulle. ni väl kunna slita den lille älsklingen ur den stackars: furstens armar? .. skulle ni verkligen nännas att beröfva er son en så illuster far? ... O!... ni vet ej hvad de barn lida, hvilka ej uti sin vagga funnit tin faders namn!... Jag vet det jag ... förgäfves skickar mig min mor från djupet af sin Tu de rikaste skatter : ack! jag skulle föredraga ett enda af hennes leenden . .. Hennes kyss har aldrig välsignat mig, Gabriella; se der skälet hvarföre ingenting lyckats mig i denna verld . .; Hvilken oerhörd smärta och hvilka grymma samvetsagg skulle ej denne 8s0Ns tysta sorg blifva er, om han en gångi komme att förebrå er den fläck, som vidlåder hans ära, och den oförlåtliga svaghet som låtit er bryta.med konungen, i stället för att förskaffa honom fadersnamnet och en krona. Och. jag, skulle väl jag kunna bära denna orättvisa , . . skulle jag någonsin kunna döma er till att lefva förödmjukad, glömd och ringa,