Aftonbladet – 12 augusti 1856, sida 1

STUCKHOLM, deö 12 Aug. Vi: hafva i några, föregående numror redögjort för, det. nya. förslaget still tulltaxa Och, så vidt det varit oss.möjligt, anstält ed jemförelse, emellan de föresiagna nya tullsatserna. och : de enligt nu gällande taxa utgående jemte öfriga varuförseln betungånde afgifter... Vi, återkomma nu, efter löfte till nägra-af-komiterades, betänkande föranledda anmärkningar. ; Det synes oss till en början hafva varit en lycklig tanke af den svensk-norska tullkomitåns svenska afdelning, att med de förenade rikenas inbördes handelsförhållanden till utgångspunkt företaga det mödosåmma arbetet med ordnandet af vår tullagstiftning. Betraktad i och för sig sjelf hade denna lagstiftning i mångas ögon redan uppnått en så pass ändamålsenlig och förnuftig ståndpunkt, att man trodde sig för lång tid kunna och böra lemna den i ro. Sedan fabriksintresset omsider måst gifva upp förbudsskyddet och i stället fått förbudstullar, för hvilka man icke skytt att yppa anspråk på grundlagshelgd, och sedan det visat sig, att regeringen under dyr tid välmenande medgaf provisorisk lindring i tullafgifterna å lifsmedel och andra nödvändighetsvaror, trodde mången allt vara väl bestäldt med vårt tullväsende. Trettio års hårdnackade strider emot det inbitna prohibitivsystemet hade behöfts för att vinna en liten seger åt den åsigt, hvilken slutligen vid sista riksdagen lyckades göra sig gällande, Borde man icke stanna dervid? . Ingen skall kunna påstå annat, än att den nya biglen med hofsamhet Egna sin seger. De besegrade förutspådde väl i sin blindhet det svenska näringslifvets plundring och undergång, såsom en blifvande följd af deras nederlag; men äfven ibland dem synes en och annan sedermera hafva vaknat till medvetande af den herrliga kraft, som friheten och öppen ärlig täflan ingjuta i allt näringslif. Och när detta, såsom redan till en väsentlig grad skett, blifvit klart insedt och af erfarenheten bekräftadt, då kan; då får man icke tveka. att fortgå på den frihetens väg, der ännu endast de första stegen blifvit tagna. Att föra oss ett godt stycke widare: framåt på denna bana, anse vi såsom en af de vigtigaste uppgifterna för den snart sammanträdande riksdagen. Det var under dessa omständigheter, sade vi, en lycklig tanke att taga jemförelsen med brödralandets tullagstiftning till utgångspunkt för vidare förbättrande, af. vår egen.. Ty oberäknadt det påfallande behofvet af möjligen närmaste likhet i.de. begge ländernas internationella stadganden — vartill 1 viss mening äfven itulltåxorna måste hänföras — erbjuder jemförelsen ett vidsträcktare fält af erfarenhet, lärorikare i samma mån, som lagstiftningen af ålder utgått från helt olika grundsatser -på de, olika sidorna: om Kölen. Långt ifrån att nu vilja obetingadt gifva företrädet åt den norska lagstiftningen i detta afseende, hvilken i-flera fall, synnerligen hvad införseltällarne-å råämnen och lefnadsförnödenheter samt utförseltullarne i allmänhet angår, visst icke utgör något efterföljansvärdt mönster, måste dock medgifvas, att den norska taxan i vissa delar är bygd på grundsatser, hvilka det är af aldra största vigt att hafva för ögonen, och som i den svenska icke ännu vunnit det: erkännande och den tillämpning, som de förtjena. Den första grundsatsen, hvilken alla andra äro underordnade, består deri, satt man erkänner tullagstiftningens natur. och ändamål vara sen skattereglering, ett. medel att skaffa statskasssan inkomster, och ingenting annat. Hade staten icke varit i behof af konsumtionsskatt eller kunde den undvara en. sådan inkomst, så hade någon tullafgift säkerligen aldrig uppkommit, eller ock hade den med