Aftonbladet – 11 augusti 1856, sida 3

Stackars Esperance! mumlade Gabriella. Den arme älskaren reste sig häftigt, och sedan han en stund uppmärksamt betraktat den unga qvinnan, satte han sig bredvid henne, med kraft försökande att lägga band på sina känslor, så att han åtminstone klart måtte kunna uppfatta hvad all denna sorg betyde. Om det endast är mig som ni beklagar, Gabriella, sade han, så prisar jag på förhand min lycka, ty då hotas ej er sällhet, utan min; men värdigas nu förklara hvarföre ni egentligen beklagar mig. I sanning, svarade hon med en blick så öm, att en kärleksfrossa skakade Espeårances hela kropp, jag förtjenar ej de vänliga ord hvarmed ni mottager mina beklagelser, då jag kan vara nog feg att gråta cch att bedröfva er, i stället för att fröjdas och med leende läppar begära edra lyckönskningar. Jag förstår er icke, min Gabriella. Låt mig derföre först få aftorka dessa oländiga tårar och förlät den Bvaga varelsen, on AN 0; dgr Egpgta MG min, . i INSE ? ER ÖR RR ET GIT En NN er j ata Heter SR eh Re CR RE In LE å fa or NR fc TR Usa fö GT för DE FAR Hva OR 2 egt RUSE 25