Aftonbladet – 11 augusti 1856, sida 3

den blekhet, som likt en svepduk utbredde sig öfver Espåranees drag. Detta slag var för hårdt, han knöt våldsamt ihop sina hvita händer och förblef länge orörlig och stum. Min Gud, hvad ni lider! utropade Gabriella med ömt ädelmeod. Nej ... nej... jag beundrara, svarade han, men ifall detta är den frihet, som ni nyss talade om. .. Ack, min vän! afbröt Gabriella, ni inser väl, att jag genast afböjde en dylik ära. jag förtjenar en ju ja Oeh hvarföre icke? frågade Esperance dyst.-rt. Emedan jag endast hyser en varm vänskap för konungen. Ack! hans välgerningar kunna ej mera uppvärma mitt kallnade hjer-. ta... För öfrigt så vet ni ju, min Esperanee, , att hela min kärlek tillhör er. ; Vid dessa med en outsäglig mildhet uttalade ord kände Esperance sitt hjerta på en gång . ripas Af. den; vildaste .glädje och den. gränsÖsarter förtviflan; men, slutligga toggdeck den n GR kärnan ökrhtadern, odeh håirn böjsee yRjtersrbikttavd duadelerd dann dibgayiyc af Sönd tt gg sapliceråde hålela bårans (Sker r kak man RNYvNE AROR gena Barkpbåp oppåedbiappöt a RN Inget varan 15 NE om bord tMinskpbidera it Te HtlseonPRaIUIAtet VF nav UNkodigan amg godeh rörs yBtaRRd söRiTianalkdötsutrobit?. SAK ejer Iobekele nig Ido biste, hiivilka HareltytöitilR BRO HöratättsFeon! tem heIb Fofikkarn fåfå siktttölslervvka poakdlargvirn g iRkggreteta psp ehenitigtawkisskätnas tätsgoskykålpåfRenss Warg nalska sädutrårö 6 fSORIN bh Seen .)