Aftonbladet – 11 augusti 1856, sida 3

Esperances hand, lifligt upprörd af den oro, som hon såg att denna berättelse framkallade hos den stackars älskaren. Konungen, fortsatte hom, bibehöll under alla dessa hvardagslifvets små bestyr en slags högtidlighet, som i hög grad öfverraskade mig. Jag följde honom till den lilla qvarnkammaren, hvarest han mildt satte mig Jå en liten pall; sjelf intog han sin plats på den bjelke, som förenar detta rum med qvarnen. Ack, hvem skulle väl i aessa begge på ett par lammiga plankor sittande personer ha igenkänt konungen och hertiginnan ! Det var här, Gabriella, sade hans majetät till mig, som jag för längesedan begärde er tro och gaf er min. Sedan dess har min lycka förändrats, men ej mitt hjerta; jag har visserligen mänga gånger förorsakat er sorg, men ni, min Gabriella, ni har endast skänkt mig glädje och tröst... Senast för några dagar sedan har jag att tacka ert snille och : ert ädla hjerta för en; af mina, ljufvaste rilmfer,r ty der: kassaderanist: KJ PR ARR d Rp rr ANRa dersösa ädel rökare VE ogkhja g SL Era aliigadeen Odh Rol Re vt malar vuej EST ne Rn Ruöksteth Mr delat Öga ltlek k ROR jägar Bed AtkkaRh Grr j lata. 2 Skatter slykdike (fe DS in dena beN Ha FBR fhENikanniee fd Ela NR i ofktlotpakhjajae sehr re dep iniP HD RAW Var kkigig Oh lö Sänk one ekt amn EttlöRe Göm In Fes RNA bålkitit. VWalan Ge or STR FM YRv ani mik da tyst na häntittet Vidid änn af