Aftonbladet – 9 augusti 1856, sida 3

BLANDADE AM: RN. — Om embetsmannaklassen i Frankrike ger Figaro följande humoristiska skildring: — ;Det är hög tid att man åter genomläser furst Päckler Muskaus memoirer — denne geniale preussare, denne fanatiske älskare af parker och slott, denne outtröttlige. turist, som med så mycken lärdom skrifvit om konsten. att packa en koffert och deri på deras rätta plats instofva skjortor, strumpor och näsdukar. Vi äro i detta ögonblick något -hvar mer eller mindre framme på den .scen, der -kofferten spelar en hufvudroll; Det finnes nu ingenting qvar uti Paris af Paris. Ållting der är matt och slappt. Statens öfverhufvud ligger .vid badet, .ministrarne hafva tagit sig ferier; och deras funktioner bestridas af interimsministrar. Endast på jernbanorna och i utrikes ministeriets passkontor. råder friskt lif. Dess inflytande förnimmes rundt omkring vid utlandets legationer; ty det skulle vara mycket oklokt att passera gränsen utan att vara försedd med alla de dokumenteringar och påskrifter, som äro öfligafria nationer emellan, såsom Bilboquet uttrycker sig. En af mina goda vänner, som är anstäld i ett af ministerierna, sade till mig härom dagen: Jag har erhållit permission på en fjorton -dagar, hvilka jag hoppades få. tillbringa på stränderna af Rhen. Jag har nu användt tio dagar att få mitt pass i ordning — jag har fyra dagar qvar för min utflykt,. Ifall man tror jag skämtar, så må det tillåtas mig att redogöra för det ceremoniel, som hvarje fransman, hvilken har i sinne att för en liten tid utbyta Seinens stränder mot Rhens, ovilkorligt måste följa. Pro primo skall du hafva dig ett pass. För att få det erfordras: Ett besök hos kommissarien i qvarteret i; sällskap med tvenne af qvarterets notabiliteter, i regeln kryddkrämaren och bagaren, hvilka högtidligt förklara, att du ieke häftar i någon skuld till dem, och att för öfrigt intet hinder ligger i vägen för att låta dig resa. Derefter måste du hafva: Påteekning af den belgiske gesandten; dito af den preussiske dito; dito af den -hessiske dito; dito af den nassauiske dito; dito af den fria hansestaden Frankfurts dito; samt dito af den badensiske dito. — I och för vinnande af detta mål begifver du dig åstad till någon, hvilken:som helst, af dessa legationer, och rättande dig efter den i portgången uppklistrade anvisningen, vänder du dig till. portvaktaren. — Jag önskade få mitt pass viseradt.s.-— Det är för sent för i dag.s — Åh! Får jag fråga när jag kan komma igen? — Ni kan komma igen i morgon. Emellertid kan ni deponera ert pass här. I öfvermorgon får ni det tillbaka. Multiplicera nu denna ceremoni med antalet af ofvan fanförde. viseringar. Lägg dertill möjligen inträffande missförstånd och tillfälligheter, såsom t. ex. att man lemnat ditt pass till orätt man och nu i stället tillbjuder dig hans, — och du skall svårligen finna någon öfverdrift i min väns klagan, han, som skulle göra en fyra dagars lustfärd på Rhenfloden sedan han först gjort en tio dagars tur genom alla Enropas pass-viserings-embetsverk. Men för att säga sanningen, och i hopp att mina meddelanden möjligen kunna vara en och annan till en smula gagn, vill jag tillägga, att uti utrikes ministeriets passbyrå i poliskammaren finnes en person, som emot en liten kontant erkänsla åtager sig att i en handvändning arrangera hvad du och Europa kunna bafva otaldt er emellan. Detta är en af de mystiska operationer, som göra det möjligt för detta slags småfolk att lefra som storfolk. När man direkte och i egen person vänder sig till vederbörande för att få sina papper i ordning, blir man behandlad efter reglementets hela stränghet; vänder man sig deremot genom en kontorsbetjents förmedling till en annan kontorsbetjent, så kan reglementet modifieras efter omständigheterna. Å propos af detta, så har jag lust att komma fram med några rätt nyttiga sanningar; och som faran icke är stor, i fall de möjligen skulle tågas ad notam, så inser jag icke att jag löper någon synnerlig risk dervid. Jag har — i olikhet med dem, som förmena att franska nationen tid efter annan reser sig för frihetens sak — alltid hållit före, att revolutionerna i detta land äro verkningar af de obetydligaste och mest pnerila orsaker. Administrationen i Frankrike bar sedan urminnes tider antagit ett uppblåst och despotiskt sätt, som gör hvarje beröring med densamma högst pinsam. Den yngste extra ordina-. rie notarien, så väl som sjelfva byråchefen äro i detta hänseende hvarandra fullkomligt lika. Akta dig vara att gå dem för nära på lifvet; hvarje tjensteman vär anser sig förpligtad att behandla dig på kossacsiska. Jag går upp i finansministeriet för att lyfta nn fatal ränta. (Jag ber er lägga märke till att det riför en väns räkning.) Jag sticker mitt papper in senom ett litet fönster och väntar under en tio mimters tid på att en herre med sammetskalott skall rinna läsa sin tidningsföjetong till ända. Slutligen nottager han, utan att värdigas se upp, mitt paprt ste RE bok oAr at 30 4 Bend sn VR