Aftonbladet – 9 augusti 1856, sida 2

— Den nye spanske diktatorn ODonnel har genom sitt förrädiska handlingssätt vid den nu genomförda statskuppen endast å nyo uppdagat samma svekfulla och vålsamma karakter, som redan förut gjort sig känd både vid 1854 års revolution och vid andra tillfällen. Vid den nämda revolutionen hade han egentligen gripit till vapen såsom de moderata konstitutionalisternas militära representant. Men då hans uppmaning till soldaterna ej rönte någon framgång, vädjade han både offentligt och enskilt till progressisterna, och lofvade Madrids befolkving a:t erhålla ett nationalgarde. Folket reste sig då på hans uppmaning, och drottningen kallade Espartero till sitt skydd. Sedan den sistnämde blifvit mästare öfver ställningen, ingick ODonnel i ministeren under bonom. Han har nu förrådt så väl sin embetsbroder och chef som det nationalgarde ban sjelf stiftat. . Under det ministerkrisen på. gick, låtsade han sig vilja taga afsked, och gick till sings såsom ett tecken, att han hvarken visste om något eller hade något intresse af sakens utgång, men begaf sig i stället i hemlighet till drottningen, för att med henne stämpla emot friheten och nationens representanter. Då dessa förnummo, att han befann sig hos drottningen såsom numera hennes förste minister, samt att trupperna voro under vapen, förklarade de, som bekant är, att den nya ministeren ej egde deras förtroende, och begåfvo sig med general Infante i spetsen till slottet, der de möttes af fälda bajonetter och en antydan, att ODonnel ej erkände cortes. — Hvad första anledningen till gatustriden angår, så var visserligen nationalgardet under varen på sina vanliga poster, och den närmast slottet stående afdelningen kommenderades af den utmärkte och allmänt aktade cortesledamoten Madoz; men trupperna synas ha varit de första, som gifvit eld, och nationalgardet skingrade sig. genast på Madoz befallning, sedan Espartero tillstyrkt det, hvarpå striden der endast fortsattes af en tjurfäktare i spetsen för en del af det lägre folket, som massakrerades af både kanonoch gevärssalfvor från trupperna. Det hela var i sjelfva verket en fullkomlig härmning af hvad som hände i Paris 1852, då trupperna aflorsade salfva på salfva in i fredliga fönster och utefter öfvergifna gator, sålunda triumferande öfver en uppresning, som i början icke ens var ett vanligt gatupplopp, och hemförande såsom segertecken askyldiga medborgares blod. På samma sätt synes nu ODonnel ha begagnat musköter och kanoner för intet annat ändamål än att kunna skryta af en seger, som kunde begagnas till en fotställning för hans välde. Det senares varaktighet är emellertid ganska tvifvelaktig. Det tyckes väl, som om ODonnel skulle söka att lotsa sig fram emellan partierna, men hatad och föraktad af alla, synes ban ur stånd att styra med nuvarande cortes eller med någ lagstiftande församling, der de gamla partierna äro rådande, och knappast ega något annat stöd, än de.militärbefälhafvare, dem han nu öfverhopar med äreställen till lön för deras redan lemnade medverkan, eller till uppmuntran för den, som ännu påräknas. Så har en af den sista sammansvärjningens redskap, Serrano, blifvit gjord till generalkapten. Det var han, som kommenderade den i Madrid förlagda militärdivisionen och i hög grad åtnjöt Esparteros förtroende, hvilken ansåg honom ur stånd att låna sig till en sådan handling som cortes undertryckande. Nu har han för sitt förräderi upphöjts till frosmlapten Likaså har Concha erhållit gyllene skinns orden, emedan ban Jossat sina kanoner, laddade med drufhagel, på Madrids gator. Förste ministerns broder, en öfverste, beryktad för att ha rymt med sitt regementes kassa, är nu utnämd till general, o. 8. Vv. tran DIDA VATICD DR