fsädet. .bägger man härtill ;töaisen, och. bo-Ihvetet, och dividerar det hela med. antalet af Tberådda acres, blir medelbeloppet: för hvarje Jacre hågot mer än sju bushels hvete, omkring tre -bushels råg, öch föga mer än en bushel mais ellet bohvete, hvilket gör ett sanimanlägdt belopp af omkring -tolf bushels pr acres. I JEngland utgör afkastningen tjugoåtta bushels Thvete, d v: s. mer än dubbelt så mycket i Jafseende på qvantiteten, och 1 penningvärde ire gåvger så mycket. Denna öfverlägsenhet I får icke tillskrifvas jordmånen oeh klimstet, såsom förhållandet är med afseende på de natnrliga och artifioiella ängarne och rotfrukterna, och till en viss grad också hafran och kornet, utan dess öfverlägsna odling. hvilken visar sig hufvudsakligen deruti, att man inskränker hveteodlingen till den jord, som gjorts tjenlig för dess frambringande. Skottland och Irland innefattas äfven i: ofvanstående beräkning; tages England för sig sjelft, bli resultaterna ännu mera slående. Detta lilla land, som ej är större än fjerdedelen af Frankrike, producerar ensamt tretton millioner qvarters hvete, sex millioner korn och tolf millioner bafra. Om Frankrike prcducerade i samma förbållande, skulle dess afkastning, efter afdrag af utsädet, blifva femtio millioner qvarters hvete, sju millioner korn, hafra och andra sädesslag — d. v. s. minst dubbelt så mycket som dess nuvarande produktion; och vi borde erhållä ännu Mera, om fan tar i betraktande dess jordmån och klimat, som äro vida mer gynsamma för sädesodling än Englands jord och klimat. Dessa fakta bekräfta den satsen, att för att skörda rikligt med säd; är det bättre att minska än att utvidga den sädesbärande jordarealen; Och enom att gifva det största möjliga utrymme k foderväxterna, erhåller man icke allenast en större qvantitet kött, mjölk och ull, utan derjemte en rikare sädesafkastning. Frankrike skall erhålla liknande resultater, när det betäckt sina omätliga trädesgärden med rotfrukter och foderväxter och minskat den spanmålsbärande jordytan med flera millioner hectarero. Fullföljer man ytterligare dessa beräkningar med afseende på d båda ländernas totalafkastning, så finner man att Frankrike, i sin helhet taget, afkastar 100 francs per hettar; det egentliga England 200 franes. Ensamt kreatursafkastningen af en engelsk farm är minst lika stor som hela afkastningen af en fransk farm af lika egovidd — man har alltså hela spanmålsafkastningen på köpet. Tager manendast de tre förnämsta slagen af-husdjur — får, öxar och svin — och icke tager fjäderfäet med i beräkning, så erhålla engelsmännen af dessa fyra gånger mera kött, mjölk och ull än vi göra. Å andra sidan, under det Frankrikes jord ej frambringar mer än en-och en half hectolitre hvete hectare, frambringar Englands jord tre, och emnar derjemte fem gånger så mycket potates till mensklig förbrukning., Enligt 1831 års folkräkning utgjorde det förenade -konungarikets sammanlagda folkmängd 27 millioner själar och Frankrikes 34 millioner. Således, under det att det förenade konungariket födde nära en person på hvarje bectare, födde Frankrike endast en på hvarje halfannan hectaren. De fakta vi här, efter mr de Lavergnes särdeles lärorika och förtjenstfälla arbete meddelat och som skulle kunna ytterligare förfullständigas af en otalig mängd andra, mera i detalj gående, torde emellertid vara tillräckliga föratt ådagalägpga till hvilken utomordentlig höjd den engelska landthushällningen är uppdrifven, och huru långt engelsmännen i detta som många andra hänseenden hunnet framom Europas öfriga nationer. Den här anstälda jemförelsen har visserligen endast gält Frankrike, men då detta land i allmänhet kan anses lika långt om ej längre hunnit i ett rationelt jordbruk än de öfriga Europas länder (Belgien och vissa delar af några andra länder torde likväl böra undantagas), så bevisa de här anförda fakta det engelska jordbrukets öfverlägsenhet ej blott i förhållande till Frankrikes, utan jemväl och lika mycket i förhållande till de flesta andra europeiska länders. De lemna ett ytterligare bevis på den energi och den framgång, hvarmed detta folk bedrifver hvarje gren af mensklig verksamhet, som är ett väsentligt vilkor för slägtets framåtskridande i civilisation och sedli fullkomlighet. England har redan länge haft anseende för alt vara Europas förnämsta sjöfarende och industriidkande folk; det har på senare tider härtill äfven lagt äran af att vara dess skickligaste jordbrukare.