Aftonbladet – 7 augusti 1856, sida 2

— Ar terfunnit min vän, eller beter du ännu allid för mig brodern Robert ? AT Munken u pgaf en suck och störtade till konungens fötter. Jag heter Chicot, mumlade han med bruten röst, och jag .teckar min konung... Han har betalt: mig alla sina skulder, eftersom allt... allt är förlåtet! Henrik upplyfte häftigt :sin vän, och ho-, nungen och hans trogne undersåte hvilade länge i hvärandres armar. Men hastigt gen-! ljödo steg utanför, och rädd att uppväcka någons af sviten nyfikenhet, ilade monarken: bastigt derifrån. Då rusade Chicot fram till j dom Modeste, och skakande honom i ett ut-; brott af vansinnig glädje, utbrast han: Må också du... blifva lycklig!..Må: också du njuta af fribeten! .:. Tala! O, täck... tack! stammade priorn, pu stande som en sjöhäst. VIL Svartsjukans faror. Men midt under det glädjerus, hvilket inkröktat alla sinnen, medan hvarje fransmans bjerta klappade af förtjusning öfver att ändtligen för första gången på så många år ostördt kunna få njuta lugn och frid, medan krigarne måttade sina sista hugg åt det spanska partiet, som till allmän fröjd och gamman nu spelat ut sin roli i Frankrike, och Sully i spetsen för organisatörerna ånyo öppnade kreditens och rikedomens källor, fanns det en olycklig man uti detta lyckliga land. Dehne man var E-perance — Espårance, åt hvilken dessa oväntade framgångar endast medfört sorg och fruktan. Gabriellas. upphöjande ökade i ännu högre grad afståndet dem emellen; de faror, hvilka omgifvo henhe, tillväxte ouppbörligt, och hatet och afunden hvässade ifrigare ön någonsin sina pilar, för att genomborra bans kärleksföremål. Utomdess hade det ju hittills varit så svårt att nalkas Gabriella; hu:u skulle han väl hädenefter kunna göra det, nu sedan hennes nya rang gjorde hennes boning ändå otiligävgligare än rågonsin? När Esperance tänkte derpå — och han gjorde det ofta — frågade han siz sjelf, hvilken vinst han dragit ar sin glödande och ömma kärlek. Han frågade si; sjelf hvarför han bortskänkt sitt hjerta, hvarför han så ättsinnigt slösade med sitt lif, och hvarför