Aftonbladet – 7 augusti 1856, sida 2

bans närvaro hos Gabriella vore nödvändigy och att Henriette troligtvis redan skulle hafva stuckit hans. ljufva älskarinna i hjertat, om ej: tanken. på bangs hämd afbållit henne derifrån.. Han hade ju ännu alltid denna olycksaliga biljett, som-hon skrifvit ällshonvm, och hon: visste ju dessutom att han kände hemligheter, hvilka, om han yppade dem, genast skulle: uppväcka både konungens och Frankrikes afsky och vämjelse. Hvem skulle ej med ss vände sig ifrån Urbain du Jardins och laRamåes fega mörderska! Jal utbrast han energiskt, jag skall strida med dig, slingrande orm, giftiga siren.. ända tills döden lögger hinder i vägen derför ... jag skall emot dig försvara den ädlaste ibland qvinnor; och ve dig, om du höjer ditt bufvud!... Ve dig, om jag hör dig öppra dina falska läppar! Medlidandet har slocknat i min själ, och jag svär att utan barmhertighet krossa dig under mina fötter, om du gör en enda rörelse som jag ej tillstädjer. Vi hafva förut sagt att Esperance var god, förtröstansfull och stark, och dessa trenne dygder lemnade ej länge plats i hans hjerta för nedslagenhet och bedrifvelse. Hans styrka bortjagade fruktan, hans godhet hatet och hans blinda tro alla misstankar. Hvarje gång han var ledsen försvupno hans sorger vid blotta ljudet af Gabriellas nammu, vid blotta minnet af hennes leende, och han -trösta!e sig alltid när han tänkte på att hon behöfde bonaom och att han egde hoaneg kärlek. Efter besöket i Bezons återvände kong till Paris, dels för att underteckna ö taten med Mayenne och des fOr att lemna a i fädernehuset Gabriella litet mera frihet uti ehuset. Hertiginnan hade bestämt lördagen till sitt möte mad Espårance, och den efterlängtade lördagen inföll ändtligen. Ordnande sig till sin afresa, hoppades den unge mannen denna ging vida mera af siat samtal med Gabri: Na än han gjort alla gånger förut. Hans ärelystnad hade stigit, hans anspråk. hade förstorats efter händelsen vid Monceaux. Gabrieila hade ju beklagat honom! -hon-ansög honom således kränkt! Se der eu fördel, hvilken en älskare aldrig försummar att begagna sig al — när en qvinna tackar oss derför att vi varit Oegennyttiga, utsäster hon sig alltid. för att vi fordra rg eket mera vid första lägliga tilltälle. ej Slut på åttonde delen.