Aftonbladet – 7 augusti 1856, sida 2

att meddela sig till och med åt sina vänner, tillbragte den unge mannen cländiga timmar med att ljuga för Pontis, hvars okufliga lättsinhe alltjemt drog honom anhorstädes, och för Crillon, som, mera klarseende, men också mera sträng, gjorde allt föratt skingra sin skyddslings sorg. Granne till Zamet och bevakad af den med dEntraguerna förenade Leonora, visste Esprance att ban ej kunde göra en enda fri rörelse, och han såg förskräckt det ögonbliek nalkas då hans och Gabriellas gemensamma fiender, sedan de i mörkret smidt de vapen de behöfde, hastigt skulle öfvergå från väntan till anfall, utan att han skulle kunna parera ett enda af deras hugg. Det var ett hårdt prof. för denna djerfva och beslutsamma karakter att.lefva detta afsöndräde och tillbakadragna lif, det var påkostande för denna bestämda och oböjliga patur, som Gud, tack vare: hans musklers styrka öch hans själs kraft, endast skapat att gå rakt till sitt mål, att tigande foga sig i sitt öde — dock hvad var att göra?... Ensam hade Esperance krossat allt omkring sig Henriettes komplotter och Levonoras intriger hade då för hans seniga. arm endast vart svaga spindelnät, men nu fjettra e man honom genom Gabriella, han fruktade att störta henne om han qväste dem, och han rasade öfver att nödgas vara overksam när hans bjelp så väl behöfdes. Det fanns uti bela verlden, tänkte han, endast en qvinna. hvars kärlek till denna grad skulle kunna förlama mig, och just henne bar jag valt... Men Gud ske lof! jag älskar henne med mod, och jag skall nog försvara benne så länge en blodsdroppa flyter i mina ådror! ... Hvad säger jag — mod!... Om jag egde mod, vore jag väl då här 2... Skulle Jag ej då lingt för detta hafva lemnat Frankrike? ... Jo, då ekulle jag hafva rest utan att säga Gabriella ett enda ord .-då skulle ej min kilck i detta ögonblick sammandraga allt tjockare och tjockare åskmoln öfver hennes hufvud. Men bastigt förjagades denna tanke af en annan, hvilken påstod att Gabriella utan honon för längesedan skulle hafva varit förlorad, och att fröken dEntra ues, understödd af lika eländige beriknare som bon, då ganska säkert redan störtat favoriten från den höga och så mycket afundade ståndpunkt hon innehade: ES Han älskade att upprepa för sig sjelf, att