Aftonbladet – 6 augusti 1856, sida 3

lige ej hade någon annan utväg-än att, med fara för sitt lif, hoppa från balkongen ned på gatan!... Det varen förfärlig förolämpning ... det var en utaf dessa förolämpningar, hvilka en tapper man aldrig glömmer, och prinsen, som förledd af sin vansinniga svartsjuka Dbegick den ..., Ah, sire, denne pring handlingssätt var fegt, afbröt Mayenne med dödsbleka kinder, och han har mer än en gång bedt Gud om förlåtelse för sitt brott!... Den arme förorättade förlät honom tyvärr aldrig... han Järer, efter hvad som sägs, hafva uppgifvit sin sista suck, förbannande sin eländige fiendes namn ! Ni vet om hvem jag talar, min kusin?... h, jag ser det på er sinnesrörelse l Ja, sire, jag kände denne gascognare, och jag känner denne prins... Stackars Chicot, hvarföre: skulle döden så bastigt sluta din bana? ... Hvarföre fick ej Mayenne din förlåtelse innan du gick härifrån? Ja, han hette verkligen Chicot, inföll konungen vänligt. -Nihar ett godt minne, min kusin... Men låtom 0ss nu draga oss litet åt sidan, hertig; jag är rädd att man der borta möjligtvis skall kunna uppsnappa någonting af det vi säga hvarandra, och jag skulle ej gerna vilja att någon annan än ni hörde slutet. på min berättelse . ..Kom, Mayenne, er ånger-och er smärta bevisa mig redan att:vi snart skola komma öfverens. ? Och de begge prinsarne. försvunno under det tjocka löthvaltvet, förtroligt -stödde mot hvarandras armar: : En dvarts timma hade förflutit när konunge. och Mayenne återkommo från sin vandring i. den. skuggrika -allen. På hertigens ansigte lästes en djup nedslågenhet;på Henz riks deremot strålade endast fröjd och lycka. De församlade hefmännen, hvilkas nyfiken