Aftonbladet – 6 augusti 1856, sida 2

Ur Tala, hertig; tala. Sire, nu kommer :den ömtåligaste punkten .. Min förmögenhet har fått en svår stöt under detta krig. Det tror jag nog::. Men de provinser; hvilka ni satte er i besittning af, hafva väl kontribuerat något, tänker jag ... Nitog rminsann för er litet här och litet der utaf mina städer. Åh, sire, hvad gick det väl för nöd på er och edra städer... jag och mina vi blefvo ruinerade, vil Stackars kusin. Ers majestät har verkligen kostat mig ganska vackert. .. tillade Lothringaren med en djup suck, afpressad ännu mera af trötthet än af sorgen öfver den lidna penningeförlusten. Konungen såg hans mattighet, men ökade icke desto mindre oupphörligt sina steg klättrande uppför klippor och fördjupande sig i dalar såsom en äkta gascognisk jägare, släpade han utan medlidande den tjocke och maktlöse hertigen med sig. Huru mycket ungefär kan ni bafva förlorat? frågade Henrik, som till följd af Mayennes djupa suckar anade oråd. Låt höran, tillade ban och stannade en sekund för att lyssna till. hertigens svar, men hertigen framhvävte endast ett vältaligt ouf. Om jag låter honom reflektera, så fördubblar hafi summan, tänkte konungen och återbörjade med förnyad fart sin snabba vandring innan hertigen ännu hunnit draga ett enda andetag. l : Ers majestät skulle blifva förskräckt, om jag sade totalsummans, svarade hertigen flå: sandey och jag tror knapt att jag sjelf. någonsin skulle våga att yppa den... Endast för vapen, ammunition och truppernas sold har jag gifvit ut mer än en million.