Aftonbladet – 6 augusti 1856, sida 2

ocn att. den måtte uppfylla ett länge kändt behof. Såsom bevis, att behofvet af en dylik. inrättning länge varit hirstädes kändt, må anföfas, att under de sen ste 30 åren flerfal diga försök i denha riktning blifvit gjorda, ehuru de. alla. intill. denna stund strandat, dels emot def fördömen, att en enskilt bank i hufvudstaden skulle kunna menligt inverka på fiksbatkenp dels kanskö äfven i någon mån i följd äf motståndet af kapitalister och penningehandlare, hyilka cke kunde för sig klart utreda, huru förhållandena skulle komma att gestalta sig, om man äfven hos oss er gång skulle komma ätt offentligen rotera penningeräntän; på samina sätt som verelkursen. Den viptigaste af de ändfingäf; som vidtagits uti det af de oktrojsökande ingiftia förslaget till bolagsreglor, är dei, som angår den blifvande bankens egetiskap af sedelutgifvande. Uti det underdåiiga förslägt köde nemligen sådana bestämmelser upptagi!s, som gjorde det möjligt för detta bolag att antingen blott blifva en så kallad filialbank, d. v. s. en bank försedd med kreditiv i riksbanken, i fall nemlizen rikets ständer för sådarit ändam5l bevil: jade tillräcklig fond; eller i totsatt fall en sedelutgifvande bank. Det förra alternativet har, såsom vi finnaj vid stadfästelsen blifvit borttaget. så att barkinrättningen nu blifver sedelutgifvande; Vi känna icke skälen härtill, men det vill synas, som om regeringen icke skulle ansett lämpligt att för en bankinrättning i hufvudstaden upptaga någon del af de fonder, som ständerna möjligen komma att .fse för filialbanker. Då vi i alla fall ännu äro långt ifrån den önskvärda ståndpunkt, som idn om filialbanker förutsätter, för att kunna uteslutande omfattas, så torde det ock kunna anses vara af mindre b-tydenhet, om denna bankinrättning blir sedelutgifvande eller icke. Vi förmoda likväl, att en blifvande styrelse icke, i likhet med hvad händelsen varit hos en eller annan privatbank. gör till bankens hufvudä7damål att i rörelsen uttvinga det största möjliga belopp af egna kreditsedlar. Med tillfredsställelse finna videt nu stadfästade bankreglementet innebära sådana stadganden i afseende å bankrörelsens drifvande, att full frihet är lemnad bankstyrelsen såväl i afseende på kreditivsom depositionsrörel sen. Det kommer således i väsentlig mån an uppå, huru styrelsen uppfattar sitt åliggande. Bestämmer denna en gång för alla de vilkor, under hvilka penningar emottagas och utlemnas, så är det fara värdt, att banken stelnar i sina former och blir en mekanik, som . väl kan få urverkets regelbundenhet, men aldrig ingjuta det lif i rörelsen, som den otvifvelak: tigt bör kunna göra, om bankstyrelsen, med stt stadigt aktgifva:de på penningemarknaden: vexlande förhållanden, på ett förnuftigt sit och till ömsesidigt gaga både för allmänhe:. sen och för bankens delegare, begagnar der ribet d:t nu faststälda reglementet medgif ver. STENAR